linaportnoff

Och så var det redan april. Livet går fort när man har roligt och det måste jag ändå säga utan att bli tjatig- jag älskar mitt liv här nere! Jag följer många småbarnsföräldrar på sociala medier som kantas av sjukdom efter sjukdom hos deras små barn denna vinter. Jag är , knock on wood, totalt övertygad om att värmen gör det enklare att vara frisk och det har vi verkligen varit sen vi kom. Jag tror jag kan räkna på en enda hand de dagarna jag varit hemma och "vab- at" på ett helt år och det är båda barnen inräknat! Man är helt enkelt inte sjuk här. Visst, barnen kan vara snoriga nån dag om de badad för mycket eller ha en släng av feber något dygn men vi har verkligen klarat oss från i princip allt sen vi flyttade ner. Kan eventuellt även ha att göra med att jag vaccinerat barnen mot ALLT som går, inklusive vattkoppor, men såå nöjd att vi tog det beslutet att skydda våra kids mot alla sjukdomar de faktiskt inte måste gå igenom...

 

Mycket har hänt, vi har hunnit med en magisk resa till Kambodja och Siem Reap. En resa som länge legat på min bucketlist och som nu äntligen blev av! Jag och Micke insåg att det bästa var att åka utan barn då templena i djungeln inte direkt var barnanpassade att strosa omkring i och det var vi väldigt glada över att vi åkte utan kids De hade ledsnat efter ca 2 minuter. Så de var hemma med Grace och det gick superbra allting.

 

På fredag får vi nytt besök från Sverige och det ska bli jättekul att Mia och Bobo kommer. Kidsen har haft två veckors påsklov och två dagar efter Mia o gänget drar åker jag o kidsen till Bali. Micke kommer efter ett dygn och det ska bli såå mysigt med en familjesemester!

 

Hemresa till Sverige är också bokad, jag o kidsen flyger ut 15 juni så om någon har nåt boende som står tomt i ca 2 veckor så säg gärna till;)

 

Kram so long

 

 

Och det firar jag med en guide av mina bästa tips i Singapore:

 

Mitt bästa i Singapore

 

Jag får ofta frågan om mina guldkorn i Singapore. Då jag dyrkar god mat och dryck är vi ofta ute och äter och jag har lyckats samla på mig en hel del bra restauranger som jag gärna besöker igen. Här delar jag med mig av mina topp- tips i Singapore 2018.

 

Restauranger:

 

·      Neon Pigeon. 1 Keong Saik Road. Japansk- influerad restaurang där du beställer in massa smårätter och delar. Brysselkål och benmärg är bäst på menyn!

·      Lucha Loco & Super Loco. Då jag är mex- älskare av stor rang måste denna hamna högt upp. De får (nästan) till hur det exakt ska smaka i Mexico om än lite för mesiga med hettan. Min favorit är den i Duxton Hill, även ett supermysigt område att promenera runt i innan och efter för fördrink….

·      Don Ho. Här var jag nyligen för första gången och blev riktigt överraskad över hur bra det var. Öppen kolgrill mitt i restaurangen och återigen beställ in massa smårätter! Scallops, Crab cake, broccoli och eggplant var mina favoriter….

·      Binomio. Lite lyxigare version av spanska tapas. Personalen är genuint spansktalande och säger inte bara ”hola” i dörren. Fantastiska viner från Ribera del Duero och en mysig bar att hänga i innan.

·      OTTO. Italienskt pricey men fantastisk prosciutto och härlig lunchmeny!

·      Kilo Kallang. Här har jag inte varit än, men många pratar om det och det ska vara en fantastisk solnedgångs- spot! Seafood cevichen ska vara bäst och Grilled Miso Rainbow trout som varmrätt. Roligt stökigt område ligger det också i. 66 Kampong Bugis. Det ska också finnas någonting som heter Kilo Lounge….

·      Kinky. Bästa japanska restaurangen jag varit på hittills i Singapore och plus för fantastisk utsikt!

·      Spago. Återigen lyxig italienare men fantastisk mat och ligger inuti Marina Bay Sands så man har krypavstånd till nattklubben Cest La Vie efteråt…

·      Burnt Ends. Bästa köttet i stan tydligen. Jag har inte varit här än men hört att det ska vara magiskt!

·      Bochinche. Argentiskt kött som ska vara sinnessjukt bra. 115 Amoy Street. Ett av mina favoritområden

·      Ding Dong. Ett av de första restaurangbesöken jag gjorde i denna stad och har gått tillbaka massor av gånger. Vietnamesiskt kök som ligger i hjärtat av ett pulserande bar och restaurang- område.

 

BARER& Nattklubbar

·      Den här var svårast att skriva då det finns MÄNGDER med coola rooftops i den här staden, men här är mina topp:

·      Atlas. Absolut topp ett. Svinsoft gin- bar, sjukt vackert inrett men boka bord även för drink!

·      Southbridge. Annan rooftop- bar med bra musik och vacker utsikt.

·      Kilo Lounge (har ej varit här än men hör att det är grymt)

·      Fullerton för en drink och fantastisk utsikt.

·      Employers Only. Här hamnar vi jämt. Stökigt, trångt, grym musik och trendiga människor. Maten är förvånansvärt bra för att vara en nattklubb

·      One Altitude. Världens högsta takbar

·      Ce La Vi lounge. På toppen av Marina Bay sands.

·      Bricks. Hit går du sist och du ska helst ha ett par innanför västen… Barcelonas svar på ”after”.

·      Screening Room. Ej varit än men hör att det är hett just nu.

 

Lördag eller söndagsbrunch

 

Något som är sjukt poppis här i Singapore är att göra en free flow brunch. Såklart har jag listat mina ställen efter den champagnen jag gillar bäst (ja, jag är sommeliernörd ut i fingertopparna).

·      Mandarin Oriental. Serverar ruinart blanc de blanc, cocktails och kör buffeservering vid bordet. Burratan var absolut bäst! Minus för att man ej får använda deras pool efteråt…

·      Sofitel, Sentosa. Här kör de taittanger som free flow champagne och maten är fantastisk. Sen kan man hänga med peacocks som strosar omkring i restaurangen och efteråt hänger man vid poolen och fortsätter dricka cocktails. Obs, avboka allt hela eftermiddagen!

·      Edge, Pan Pacific. Vi var här på deras julbuffe som var helt insane! Skaldjur och gula änkan och ja, vi var sist ut….

·      Mezza 9 inuti Grand Hyatt. Kör också skaldjur Perrier Joet champagne och livemusik.

·      The Knolls inuti Capella, Sentosa. Njut av kött och skaldjur och häng sedan på Palawan eller Siloso Beach efteråt

·      The Line- Shangri La, Japanskt också Taittanger.

Alla bruncher landar på ca 150 dollar men då ingår ALLT! Dyrt men så sjukt nice….

 

Lunchställen:

 

·      Jag älskar Hawker- centers. Här äter the locals och det kostar absolut ingenting! Beställ från olika ställen och glöm ej de färskpressade juice- barerna. Hawkers finns överallt och är som öppna foodcoarts. Här tar du först ett bord, lägger någonting som visar att du ”paxar” bordet och sen beställer du. Min favorit är på Amoystreet och inuti den ligger ett matställe som har en stjärna i guide michelan, A noodle Story. Här behöver du vara prick när de öppnar kl 11 annars riskerar du att stå i kö i minst en timme. Ramen soppa deluxe för 8 dollar!

 

Här finns de bästa hawker: Maxwell road hawker centre, Tekka Market, Little India, Tiong Bahru Hawker center, Satay by the bay i gardens by the bay och min absoluta kvällsfavorit: Makansutra Gluttons Bay. Denna ligger nere vid vattnet med utsikt över Mrina Bay Sand och viken och det är fantastisk utsikt och maten är grym! Här äter ni chilicrab och ingen annanstans! Samt beställer öl på fat, alltså ni får ett litet eget fat till bordet….

·      P.S Cafe. Ett supertrevligt lunchställe med fantastisk mat där businessmän trängs med shoppande housewifes

·      Lukes. Finns ett par. Lite lyxigare lunch men grymma cocktails och fantastisk service!

·      Lateria Mozzarella. Italienskt som ligger i Duxton Hill och har en väldigt prisvärd menu del dia.

·      Telok Ayer street. Här finns massa yogaställen så hälsobarer, lunchställen blandat med bra kinarestauranger, bara att hoppa in någonstans. Just nu är trenden att dricka en cold brew coffey med en klick smör och cocosolja i efter maten….

 

Sevärdheter och andra coola områden jag gillar att hänga i:

 

·      Sentosa. Här bor jag och den dagen jag ska flytta kommer de få slita bort mig från denna fantastiska ö. Ligger längst ner i Singapore och du kommer hit med buss eller linbana från Vivo City eller så tar du en liten tram till Resort World. Denna delen av ön ligger Universal Studios och massa hotel. Här är vi aldrig. Vi bor på Cove bay- sidan och här finns Quayside Isle där restauranger trängs med cafen och barer. W hotel ligger vägg i vägg med oss och stränderna är väl värda ett besök. Vi hänger oftast på Tanjong Beach Club eller FOC- också en beachclub med fantastisk mat. OLA ligger lite längre bort från oss sett på Palawan beach och spelar bra musik och har bra mat.

 

·      Dempsey Hill. Hit åker vi oftast för att handla kött på Hubers, men det slutar alltid med att vi hänger ett par timmar. Finns massa härliga cafen och restauranger.

·      Tiong Bahru. Här ligger Tiong Bahru Bakery som gör gudomliga bakverk och härligt kaffe. Passa på att kolla in Tiong Bahru market och ät en tidig lunch och handla lite vackra blommor.

·      Arab Quarters. Haji Lane och Arab Street. Helt plötsligt känns det som om man inte är kvar i Singapore längre. Som det låter finns moskeér, färgglada väggmålningar och tygbutiker. Fika svenskt på FIKA, Arab street eller som the locals på Kandahar Street. Kolla in Bugis market, lite som Bangkoks MBK, dvs mest skräp men lite roligt att se.

·      Chinatown. Ett måste i alla stora städer enligt mig. Ät, drick, pruta och köp med nåt skräp hem till dina kära. Min bästa gata här är: Keong Saik Road och Clubstreet ja, du förstår ju av namnet…. Chinatown wetmarket är ett måste för lunch!

·      Little India. Mustafa Centre. Hit åker jag för att köpa kryddor och annat dygnet runt. Finns även en wet market, Tekka, som är kul att åka till tidigt när fisken kommer in.

·      Botanical Gardens och Gardens By the bay. Faktiskt ett måste och väldigt vackert och genuint Singapore med all denna grönska. Gardens By the bay har även en ljusshow kvällstid som är magisk.

·      Tanjong Pagar. Här mitt i business district ligger det massa shophouses och svincoola barer och restauranger. Strosa omkring och ta vackra bilder.

·      Marina Bay. Området fashinerar mig lika mycket varje gång. Enorma skyskrapor blandat med fantastisk arkitektur. Jag älskar att promenera runt här och bli lite blown away.

·      Orchard. Shopping så långt ögat når och en glass i bröd på gatan!

·      Om det regnar: Går vi på lyxbio. Gold Class. Som att flyga business fast med storskärm. En servitör som serverar dig kallt vitt vin och något gott att äta medans du kryper ner i en varm, gosig filt och kollar film…

·      Har du många dagar i Singapore och råd att slösa lite tid:

·      Ta en färga till ön Batam eller ön Bintan. Helt plötsligt är du i Indonesien och vattnet är klart och vackert och maten smakar helt fantastiskt! Dagstur eller stanna över på Nirvana (Bintan) eller Tempat Senang Spa (Batam).

 

 

Jag har fått frågan att vara med i en artikel som ska skrivas om kvinnor och män som följer med sina partners och därmed blir "medföljare". Så här kommer det oredigerade inlägget som är ett första utkast, ja jag ska fila på det innan det skickas in:

 

Att vara medföljare till en karriärist.

 

Ja, som titeln påvisar så är det ju därför vi är här. För att någon av oss gör karriär. För att någon av oss har valt att ta ett jobb som kan ge honom en tillfredsställelse han kanske inte hade fått på hemmaplan. Detta är vårt andra expat- land. Moskva och Ryssland var vårt första. Inte min mans första men vårt tillsammans. Och att flytta från Moskva (med en mellanlandning på ca 2 år i Sverige) till Singapore kanske alla kan räkna ut att det var ett enkelt val. Ett lättare land att bo i med små barn. Vi har en 3 åring och en 5 åring. Min man arbetar för ett telecom- företag och har arbetat inom den sektorn i många år. Erbjudandena har genom åren varit fler men vi har alltid tagit de stora besluten tillsammans. Vi träffades när min man bodde i Moskva. Började ett två år långt pendlande mellan Stockholm och Moskva som till slut resulterade i en hemflytt till Sverige. Tre dagar senare föddes vårt första barn….

Jag har själv bott utomlands tidigare. Efter fyra år i Spanien och berest över hela världen får man en försmak om vad ett liv utomlands innebär. Samt hur litet Sverige egentligen är. Jag tror för vår del att vi gör det för spänningen. Adrenalinet. Rushen över hur livet är kort och hur man kan maxa ut det till fullo. I alla fall innan barnen kom. Nu är det så mycket mer som ska spela in innan beslut kan tas. Skolor, barnomsorg, sjukvård etc etc.

Jag är själv utbildad lärare på yrkesgymnasium. Jag undervisar inom restaurangverksamhet och min sommelierutbildning gör att mina huvudämnen är drycker och dryckeskunskap samt mat och dryck i kombination. Jag valde att utbilda mig på engelska, vilket jag förstod att jag senare i livet skulle få användning utav. Som lärare är man inte bunden till Sverige. Som svensk är man inte tvungen att bo i Sverige bara för att man är svensk. Jag tror att min man idag är relativt glad att han träffade just mig, för jag är liksom han väldigt nyfiken, spänningssökande och flexibel. Jag tar mina systrar som exempel som ingen av dem någonsin skulle få för sig att lämna Sverige. Så hur känner jag för att vara ”medföljaren”? Ja innan ett sådant här omfattande beslut ska tas är det några saker jag anser är mycket viktigt:

1). Barnen. Hur kommer livet se ut för dem? Vilka möjligheter finns att ha de på internationella skolor och kommer detta bekostas av oss eller företaget vilket vi är utsända utav? Vad händer om de inte trivs?

2). Ekonomi. Hur gör vi om jag inte arbetar? Vad händer tex med min tjänstepension om vi nu ska vara ute i flera år och jag inte arbetar. Vad blir resultatet för mig rent yrkesmässigt i och med ”glappet” i yrkeslivet som kommer uppstå? Kommer jag ha ”egna” pengar att röra mig med eller ska jag behöva be om pengar inför mina privata utgifter? Vi har genom diskussioner kommit fram till en bra överenskommelse som gör att jag är nöjd och min man är nöjd.

3). Vad händer om vi inte trivs i det nya landet? Eller om barnen inte trivs? Sådana saker behöver man ha klart för sig innan, anser jag, för allt kan hända under resans gång…

4.) Språket. Jag älskar att lära mig nya språk så för mig är detta enormt viktigt att kunna kommunicera med folk där jag bor. Nu har vi ju såklart tur att Singapore är ett engelsktalande land men i Moskva var det bara till att sätta sig i ryska skolbänken och fokusera på kerylliska bokstäver…

 

Att vara medföljare har såklart sina fördelar. Man är arbetsbefriad och kan fokusera på barnen och lägga otroligt mycket mer tid tillsammans med dem än vad man hade kunnat hemma. Man har tid och frihet att studera på distans, vilket jag har sett lite utav min räddning för att inte helt fastna i ”xpat- wife- träsket” där allt uteslutande handlar om hårfrisörer och luncher. För många av de medföljande fruarnas vardag handlar livet om utseende och status. Kläder, hår, naglar, fransar, operationer etc. För en svensk självständig kvinna blir detta ytligt och väldigt uttråkande efter ett tag. Men alla är såklart inte så ytliga. Många kvinnor jag umgås med har startat egna företag medans de varit ute med sina män, en del arbetar ideellt och många har otroliga utbildningar att luta sig tillbaka på om de skulle vilja arbeta.

 En annan stor fördel är tiden man har att kunna fokusera på sig själv och sitt eget välbefinnande. Att ha möjligheten att träna varje dag och ta hand om sig själv är det jag saknar mest när jag jobbar heltid. Och att få spendera mer tid med mina barn förstås. Nu har jag tid att baka, leta efter favoritrecept, vilket jag älskar och läsa de där pocketböckerna som har legat orörda i flera år. Men det som är absolut bäst med det livet vi lever just nu är att få hjälp med markservicen. Att slippa behöva tänka på tvätt och dammsugning, strykning och matlagning. Att inte behöva handla efter förskolan med två övertrötta barn som sedan däckar innan maten kommit på bordet är oslagbart. Att ha möjligheten att få hjälp med detta är guld värt och jag är så otroligt tacksam varje dag över det.

 

Nackdelarna är färre. Självklart saknar jag det kollegiala och utbytet av vuxna dialoger kring fikarummet. Jag saknar att arbeta och jag saknar mina elever. Nu arbetar jag lite grann, jag undervisar en dag på svenska skolan varje vecka så jag får en liten dos av detta men jag saknar att hålla mig uppdaterad inom skolvärlden. Jag saknar mina vänner och min familj, men handen på hjärtat- vi sågs inte jättemycket i Sverige heller. Nu facetimear vi och skickar bilder till varann, vilket hjälper en del och jag har en förstående man som ser till att jag har möjlighet att åka hem till Sverige ibland.

 

Att ta ett aktivt val att följa med sin man till ett annat land för hans karriär innefattar ju till viss del att du pausar ditt ”eget” liv för ett tag. Fokus just nu ligger på din man och hans arbete. Hans resor kommer alltid gå före dina, hans sena kvällar på kontoret kommer göra att du får lägga barnen varje kväll, hans trötthet efter en arbetsvecka kommer resultera i att du får gå upp tidigt även på helgen och ta barnen. Men är det värt det? Ja. Jag svarar ja. Jag har lärt mig hur man INTE ska göra som expatfru och hålla sig för sig själv. Jag har skaffat mig ett stort nätverk av kvinnor och många nära vänner som jag pratar och umgås med dagligen. Det gjorde jag inte i Moskva så jag lärde mig något av den erfarenheten. Denna gång har jag nätverkat enormt. Jag såg tidigt till att lära känna folk som kände folk. Jag tog kontakt med administratörer för olika organisationer på den ön, Sentosa vi nu bor på och jag gick på alla events som annonserades. Jag var inte rädd för att ta kontakt med folk, jag frågade rakt ut efter 2 koppar kaffe: Vad gör ni i helgen? Vill ni komma på middag? Jag tror man måste lägga sin blyga svenskhet åt sidan och lära känna människor för att inte bli lätt deprimerad. Jag träffar dagligen kvinnor som saknar sina jobb, sina bilar, sin familj och sina vänner och som inte mår bra. Jag bestämde mig tidigt för att jag ska må bra och jag ska skaffa ett stort kontaktnät för mina barn. Våra barn älskar att umgås med andra barn och det var viktigt för mig att hitta barn i deras ålder och anordna playdates.

 

Jag har insett att VAB just nu alltid kommer ligga på mig. Jag har tagit rollen som organiserare när det gäller allt från föräldramöten, kalas, inköpslistor och vaccinbesök till utvecklingssamtal och balletträningar, utflykter och fotbollsträningar. Jag har stenkoll på inlämningsuppgifter och läxor och tandläkarbesök och potträning och naglar som ska klippas. DET är mitt jobb just nu och det är vad jag signat upp mig för. Skulle jag vilja att min man var mer engagerad i vardagen? Nja, kanske skulle jag vilja att när han väl är hemma, säg 30 minuter på morgonen och 1h på kvällen hade jag gärna sett att han ger 100% fokus till barnen, som har tjatat hål i huvudet på mig om när kommer pappa, ca 4h innan han kommer hem. Däremot är det han som lagar mat och läser saga på helgerna och ser alltid till att jag får komma iväg och träna även lördag och söndag.  Är jag nöjd med min tillvaro? Ja, just nu får jag bo i ett paradis med utsikt över havet och en stor pool nedanför balkongen där jag kan lägga mig en timme med en bok innan hämtning av barn. Saknar jag Sverige? Inte ett dugg. Saknar jag min familj hemma? Ja, varje dag önskar jag att jag fick ringa dem utan att behöva tänka på tidsskillnad etc. Att få bo i värmen betyder väldigt mycket för mig. Jag är inte speciellt svensk när det kommer till att älska snö och vinter. Jag avskyr snö och vinter. Och mörkret. Det svenska mörkret som äter upp all energi omkring dig och som du ska behöva stå ut med i flera månader. Nej tack! Jag har nog alltid vetat, sedan jag var 20 år och bodde i Barcelona att jag skulle bo utomlands igen någon gång i livet. Och nu får jag bo i det mest fantastiska paradiset på jorden, enligt mig. Livet är märkligt och jag tror inte att ett expatliv kan hjälpa en relation som är brokig eller en längtan efter något annat än den tillvaron man är i, men jag tror att man kan bli starkare som familj. Man gör detta äventyr tillsammans och trots att en av oss har fått avstå från arbete och allt vad det innebär så har även samma person fått möjligheterna att göra något den kanske velat länge med inte kunnat? Såsom att utbilda sig tex. Vi svenskar är förunnade möjligheten att studera på distans. Det finns massor med roliga utbildningar som alla sker online. Mitt råd till någon som gör sitt första xpatland: Försök att se möjligheterna istället för svårigheterna och tänk mer på det du har än det du saknar. Livet kommer inte i repris.

 

Lina Portnoff gift med X.X.

Moskva 2011-2014

Singapore 2017- 2019

 

 

Så året har börjat minst sagt annorlunda. Efter en månad, ja jag är lika chockad som ni: 1 jäkla månad!! Av ingen alkohol, inget socker, inget gluten, inget koffein, inga cig, inget kött gick jag förra veckan in i februari med ett glädjeskutt. Många frågar mig vad som var svårast och hur jag mår nu och jag kan helt ärligt säga: Jag mår helt fantastiskt! Jag körde ju alltså pre detox 10 dagar, en retreat där jag tappade 5 kg och nu efteråt har jag försökt hålla strikt veganskt (svårt) och vegetarisk (lätt) kost. När det kommer till koffeinet så är jag tillbaka på kaffe. Men som tidigare då jag hällde in mig 5 koppar om dagen har jag nu gått ner till två. En på morgonen innan träning och en efter lunch. Jag håller på att vänja mig av med mjölken men det är svårt. Och nej, kaffe med mandelmjölk eller soyamjölk smakar skit. Punkt. Jag har lite lättmjölk i och det är de enda mjölkprodukter jag äter just nu. Det bästa med retreatet var alla workshops och alla nya recept jag har lärt mig. Jag följer lite olika bloggar men den som gett mig mest inspiration är organicbymommy. Det är en svensk tjej som lägger upp enkla recept helt eko och oftast vegan som är lätta och goda att göra! Jag har tom lurat barnen att äta socker/gluten/mjölkfri brownie. Inte superuppskattat men chokladmilkshake med kakao, hemmagjord almondmilk (svinenkelt), banan, kokossocker, stevia och kokosmjölk gick hem. Likaså "glass" med frysta bär, banan, almondmilk och stevia. Den älskade dem! Jag har även börjat göra egen granola, eget fröknäcke och eget cashewsmör som är superenkelt. Jag och Grace experimenterar i köket varje dag och jag är så lycklig att jag har TID att laga nyttig och hälsosam mat!

Vin då? Nej det har jag inte slutat med helt. Jag drack massor av champagne både i torsdags och fredags men lördagen tog jag det lugnt och likaså söndagen. Jag är tillbaka till min hårdträning, vilken jag älskar men försöker ändå varva med 1-2 yogapass i veckan samt löpning en dag i veckan. På torsdag ska jag börja thaiboxas, det ser jag enormt mkt fram emot!

Vi har haf gäster också från Sverige. De kom i början av jan, var en månad på Bali och kom tillbaka denna helg för att flyga igår. Micke har rest rätt mkt i januari, något som jag faktiskt inte tycker är superjobbigt. Kidsen har skött sig hyfsat och livet har faktiskt känts helt jävla fantastiskt dessa första 6 veckor av det nya året.

 

Lite bilder från veckan:

 

På fredag åker jag till Sverige i en vecka och då ska jag frossa i bröd, yoghurt, ost och sånt som jag aldrig äter här- längtar!!

 

 

Och med speciell menar jag omvälvande. Både fysikst men framförallt psykiskt. Inte bara att vistas i denna miljö där många cancersjuka patienter vårdas, en del är inne på sina dag 40 av  vatten-fasta och väger bara några kilo men även att ha så otroligt mycket tid för reflektion.  I vardagen kör vi på. I 100%. Vi stannar sällan upp och frågar oss själva hur vi mår eller vad vi gör, om vi är lyckliga eller nöjda med tillvaron. Vi bara kör. Iallafall är jag en sådan person. Här har jag tid. Tid att tänka. TId att reflektera över vad som är viktigt. Jag har insett massa saker under denna vecka och jag är otroligt tacksam för dem personer jag har träffat och andra människor jag haft kontakt med under denna vecka på olika sätt för att ni funnits där för mig som ett stöd. Jag har behövt er, lika mycket som jag har behövt denna tid för mig själv. Detta har varit otroligt nyttigt för mig, som vanligtvis är en lätt stressad människa, med tusen bollar i luften och som aldrig sitter stilla.

 

Idag åker jag hem. Hem till mina älskade barn som jag har längtat så otroligt mycket efter. Jag är tacksam att jag fått denna möjlighet och jag är väldigt nöjd med resultatet. Inte bara gick jag ner 5 kg men jag har hittat ett nytt "jag": Ja, det låter skitflummigt jag vet, men jag känner mig stark mentalt. Uttömd men stark. Och jag gjordet det! Jag kämpade igenom en veckas master detox som jag skulle rekomendera till dem som vill göra en förändring i sitt liv, inte bara fysiskt men även psykiskt. Jag trodde många gånger att jag skulle ge upp, nej nu skiter jag i detta och äter nåt! Men jag gjorde det. Och jag är stolt. Grymt stolt över mig själv. Jag har fortfarande svårt att ladda upp bilder men ska testa lite senare när jag är hemma igen.

 

Tack. Till mig. FÖr att jag e grym. FÖr att jag gjorde detta och för att jag lärde mig massor på vägen. Och tack till universum för att jag fick möjligheten att ge något och att ta något.

Tack.

Ja, fråga mig inte varför men jag bestämde mig att istället för att signa upp mig på ett dyrt gym som jag inte kommer besöka tillräckligt då jag har ett fullt fungerande gym i huset, samt kör både bootcamp, yoga och ska börja spela tennis så bestämde jag mig istället för att ge mig själv en veckas detox weightloss retreat i julklapp. Åh va lyxigt tänker ni nu, men det är så långt ifrån lyx man kan komma. Så nu sitter jag här i Phuket, vid exakt samma strand vi hyrde en villa på i somras som vi avskydde för att det var typ helt tomt på folk och fanns ingenting att göra. ironiskt nog är stranden helt fantastisk nu, inga vågor som i somras och alla restauranger, barer och massageställen är öppna. Så konstigt att det kan skifta så bara ett par månader emellan.

Jag är på Life Co, ett retreat både för sjuka människor, fler här kämpar mot olika typer av cancer, men även människor som är överviktiga, alkoholister, spirituella eller bara vill rensa kroppen. Jag är väl nånstans mellan att rensa kroppen till att gå ner ett par kilon.

 

Jag checkade in i onsdags och visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Retreatet ligger fantastiskt vackert vid en liten sjö med massa fina fiskar i. Yogasalen vätter mot havet och även de två bastu- stugorna samt spa- avdelningen och kliniken där man går o tar blodprov och utför sina "angel water" behandlingar. Återkommer till det.

 

Jag fick en lätt sallad till lunch och tänkte att ja, men det kommer nog nåt mer. Det gjorde det inte. Hela stället är raw vegan dvs ingen mat lagas. Allt är rått och man har en del olika program att välja: Ketogenic, där får man äta nötter och avokado o sånt. Weightloss, där får man äta typ sallad o lite frukt, lika så på low calorie, salladswraps, sushi utan ris osv. Sen till den värsta- Master detox. Där får man bara dricka juicer och det är begränsat hur mkt juice. Man får även tillskott på fibrer och annat i tablettform till varje juice. Aldrig tänkte jag, men så samtidigt kände jag att nu jävlar ska jag utmana mig själv. Så nu kör jag Master detox. Det är helt ärligt fruktansvärt . Eller inte fruktansvärt men sjukt svårt att inte få tugga. Och just när man ser fram emot den härliga juicen så kommer ett halv glas illgrön eller ljust beige grumlig juice in. Vetegrässhot och citronshot är mellanmålen och däremellan får man dricka örtteer som är gjorda på torkade örter typ mynta. En detoxsoppa finns också men ni kan ju haja hur den smakar...

 

Inte bara att det är svårt för kroppen att inte äta men det jag har känt varit jobbigast dessa fem dagar är att bli mentalt nerbruten. Att komma i kontakt med sina känslor på detta sätt har varit vidrigt. Jag har gråtit, varit extremt låg och nere och längtat ihjäl mig efter mina barn. Fruktansvärt.

Sen blev det faktiskt bättre dag 3 och 4. Visst, jag är fortfarande hungrig och går omkring i nån slags dimma, lite som att man e full och bakis och har ammat ett barn hela natten så man har knappt sovit en blund. Den dimman.

 

På retreatet ska man inte bara inte äta utan varje morgon börjar man med en promenad på stranden, dit man blir skjutsad av en shuttle. Sen är det yoga kl 0930 och efter det brukar jag smita till stranden igen och ta en thai massage för 400 bhat (70;-) istället för på resorten där de tar 50 euro för en massage. Kl 14 är det yoga och meditation och runt 16 är det olika workshops, life coaching talks, veganmat- classes, meditation, sound therapy etc etc. Många föreläsningar har varit riktigt bra och jag som knappt äter kött kommer även sluta med kyckling efter detta. Jag ska inte bli vegan för jag gillar ägg och mjölk för mkt men jag ska försöka hålla mig till helt vegetarisk kost efter detta med nåt undantag för fisk eller skaldjur ibland. För jag vet att jag mår så mkt bättre när jag äter helveg och jag vill även försöka behålla denna superkropp (haha) jag är på väg att skapa.  Nej skämt åsido, doktorn fick en chock när jag gjorde en bodyscam och hade en muskel massa på 57% (vanligt är mellan 45-55. Well, jag har ju knappt gjort nåt annat än att träna sen vi flyttade till SP.

SKa bli riktigt spännande att se vad vågen står på på tisdag när jag avslutar denna mardröm.

 

Har problem att ladda upp bilderna så de kommer senare ikväll eller under dagen...

 

 

En av mina äldsta barndomsvänner skrev en bok förra året. Den bästa meningen i hela boken minns jag inte exakt men det var något i stil med: "Allt är inte instagramskimrande filter" på riktigt, nånting sånt...

 

Jag får många kommentarer på instagram just nu, framförallt mina instastories. Många tycker de är roliga och många skriver saker som: "Sluta aldrig filma din vardag och dina barn, ditt konto är det roligaste jag följer etc". Jag vet inte om det är för att jag är brutalt ärlig. Det går liksom inte att sätta ett filter på mina barn när de kaosar, sjunger, bråkar etc. Men självklart så väljer man ju att lägga upp de fina stunderna och väldigt sällan trotset, som när de ligger ner på marken och skrikgråter eller slänger sig i soffan och vägrar göra vad man ber dem om etc.

Nu till en semester som kvalade in på plats 1 av alla semestrar vi gjort med barn. Den ärliga sanningen: Våra kids är ganska dåliga på att leka själva. De ska underhållas och roas konstant. Vi ska även gärna vara med i leken/lekarna och det blir väldigt mycket fokus på barnen när vi reser. Såklart. Inget konstigt med det. Men alla barn är olika. Våra barn, liksom vi ehum jag, är extremt sociala. De älskar att umgås med andra barn och att konstant GÖRA saker. Jag är även en extremt hårt begränsad ipad- mamma då jag gått på många föreläsningar gällande barn och elektroniska skärmar att jag och Micke har begränsat ipads till helger och då max 1h i sträck. Sen får de leka och göra nåt och sen på kvällen kan de kolla på en film eller liknande. På semestrar är det svårt såklart, då blir det ipad nästan varje dag men jag vill fortfarande begränsa tittandet till max 1h. Så efter sommarn då vi var i Thailand och Phillipinerna insåg vi att nästa gång vi reser ska vi boka ett hotel eller liknande med bra barnklubb. Sagt och gjort. Club Med blev det. Vi hade hört att det var bra för kidsen, bra mat och fint hotel. Vi hade ju bokat Club Med på Bali men iochmed vulkanutbrotten så fick vi efter en del övertalning boka om till ön Bintan, som ligger i Indonesien och endast 1h med båt från Singapore. Så skönt att slippa flyga. Jag hade inga förväntningar alls på Bintan. Många har varit där som vi umgås med men ingen hade varit på Club Med. Vi tog alltså en taxi på söndagsmorgonen den 17e dec till färjeterminalen som ligger nästan ända vid flygplatsen. Barnen var på superbra humör och vi också! Kom fram till Bintan strax efter kl 10 på fm och där stod personal från Club Med och tog emot oss. Körde oss i jättefin buss fram till Club Med där ca 8 pers från personalen stod på  trappan och dansade välkomnandes. Vi älskade stället direkt. Ligger fantastiskt vackert i en liten sandbukt med fantastisk strand, vackert byggda villor och lägenhetskomplex i vitt och brunt med två stora pooler och tre barer i mitten. En kolonialvilla uppe i djungeln där vi fick äta en sen frukost med utsikt över denna fantastiska bukt och underbar personal. Micke skrev in barnen på deras respektive kidsclubs och vi åt en sen frukost och insöp den vackra utsikten mot havet.

Sen följde 5 dagars lyx. Lyx att få tid för varandra, lyx att barnen älskade sina respektive klubbar och ville vara där från 0830 på morgonen till kl 16 då aktiviteter tillsammans med föräldrarna var inplanerade. Jag och Micke läste böcker, SOV på stranden, spelade tennis, tränade och umgicks. Kidsen var överlyckliga då vi hämtade dem och varje kväll gick vi ner på stranden och bara hängde med barnen, hoppade  i vågorna (Elton ÄLSKADE att bada i havet), åt massa god mat, vi var riktigt chockade över hur fantastisk maten var, alla måltider intogs i den stora restaurangen där kök från hela världen lagade helt underbar mat och allt var inkluderat, vin, öl, drinkar, läsk, kaffe ja you name it.

Vi stannade upp flera gånger under denna semester och tittade på varann i chock över hur jäkla bra vi hade det. Så hur mycket instagramfiltrerade folks semestrar är så var denna helt jävla klockren.! Jag rekomenderar alla småbarnsföräldrar att boka club med. Inte för att man vill bli av med sina barn på semestern men mer för att de hade så sjukt roligt, personalen var fantastisk och barnen kände sig trygga och hade urkul! Win win om du frågar mig...

 

Vi har firat jul här i värmen hemma med Ida och hennes familj. Det blir ju inte riktigt som hemma men vi fick till ett bra julbord och Elton gav sina nappar till tomten. Det har gått över förväntan och han har såklart frågat efter dem flera gånger men inget bråk eller gnäll mest bara frågat vart de är liksom;)

Självklart förstod jag någonstans att språket skulle bli en utmaning. Inte att lära sig det. För barnen alltså, trots att min engelska är bättre nu än den någonsin varit, men för kidsen. Det tog Linnea och Elton (!) knappt två månader att börja konversera på engelska. De bygger meningar, absolut det blir något grammatiskt fel här och där men de gör sig förstådda med sin engelska med extremt tydliga svenska brytning. Roligast är även att Elton snappar upp brittisk och ameriakansk accent då lärarna pratar så och säger typ Matulda med betoning på t, och hans eget namn blir Eltn, alltså oèt försvinner, såå gulligt! Men nu till det som stör mig. Eller inte stör mig mer frustrerande. Igår var vi på glöggmys hos en annan svensk familj (mycket sånt nu, svenskarna kämpar hårt med att försöka hitta någon julstämning i 30 graders värme). De har tre barn varav den äldsta är 6 år. Hon hade en kompis över, också svensk tjej som är 8 år. Linnea var såklart i himlen och lekte, dansade, stod på händerna etc etc. En gång smög jag in i rummet och ställde mig och lyssnade vid ingången och då pratade ungjävlarna engelska med varann! Jag skällde på dem och sa att de måste prata svenska med varann, fast de bara tittade på mig som om jag var dum i huvudet.

Jag förstår att engelskan kommer ta över och det blir lättare för barnen att prata engelska med alla, jag märker redan att Linnea ibland pratar engelska med Elton när de leker, men jag hoppas verkligen att svenskan inte dör! Är helt knäckt när Elton frågar mig varje dag om olika svenska ord som han har kunnat: Mamma, firefighter heter på fenka (svenska)?. Mamma, peacock heter på fenka? Mamma, unicorn heter på fenka? Åh nej inte redan, tänker jag då!

Jag och Micke pratar såklart uteslutande svenska med barnen och läser varje kväll på svenska men vi ser ju barn varje dag som har tappat sitt modersmål helt.

Just nu är det mycket plugg för mig så det är väldigt skönt att svenska skolan nu är stängd. Häromdagen var jag i Malaysia på en outlet och shoppade. Fantastiska priser. Köpte kläder på Ralph Lauren till Micke o kidsen och träningskläder på Nike till mig. Har börjat träna med pt och lagt om träningen igen. Nu kör jag typ bara styrketräning då det tydligen bränner mest fett. Har gått ner från 82,5 till 78,4 så sakta men säkert....

 

Lite bilder från veckorna som gått:

 

Jag älskar sötsaker. Bullar, choklad, kakor, glass- love it all! Jag har världens sämsta karaktär när det kommer till godis och då framförallt choklad. Jag har ett sockerberoende som inte är nådigt, varje dag måste jag äta nåt sött. Det behöver inte vara mycket men jag måste ha något. Som en junkie. Sen kämpar jag med min vikt. Jag står fortfarande kvar på stadiga 82kg. När vi kom hit för 6 månader sen så insåg jag att jag hade världens möjlighet att gå ner i vikt. Jag har tid och möjlighet att träna varje dag. VARJE dag. Så det finns liksom inga ursäkter för att inte träna. Och det gör jag. Mest gillar jag hårdträning eller högintensiv träning såsom crossfit och liknande. Därför signade jag upp mig på bootcamps och har laddat ner en app som har massa bra träningspass. Men jag står kvar på mina 82kg. Alla tjatar om att det ligger i kosten och ja, jag som älskar bröd och ost inser väl även jag att det inte håller i längden. Så nu ska jag försöka. Inte detoxa. Inte banta. Inte göra något slaviskt, utan mest bara försöka ta bort kolhydrater och socker. Inte helt men iallafall försöka dra ner. Så nu har det gått en vecka. Nej, sötsuget är inte borta men jag har gjort söta sesamkex och bakat rawchokladbollar och det funkar faktiskt. Sen snacksar jag på torkad frukt och nötter mellan måltiderna och ja jag vet att det är mycket fett i och jag borde inte men ibland måste man. På morgonen äter jag ägg, en kopp kamomillthe och ett glas vatten med pressad lime och efter träningen en smoothie. Jag har centrifugerat en massa grönsaker som jag har i en glasflaska o kör ner i mina smoothies och ja, hittills 2 kg ner, yippie!

 

Däremot dricker jag en eller två koppar kaffe om dagen. Det funkar inte annars. Jag mår bra av kaffe och jag vill inte vara utan det..

 

Enough about that. Annars mår vi bra här i värmen. Mycket aktiviteter nu på kidsens skola och svenska skolan så december kommer bli en späckad månad full rulle! Men jag gillar ju det;)

Försöker desperat hitta bra saffran så jag kan baka lussisar till den 9e men inte hittat än- snälla kan nån skicka två paket hit!

Micke reser mycket nu i dec och vi har som sagt besök både imorn kommer några vänner och på söndag kommer Elin o Omar från Spanien, så det ser vi fram emot massor!

 

Vi har bokat fem nätter på Bali innan jul men nu har en av vulkanerna där fått ett utbrott (säger man utbrott?) så nu får vi se om vi kommer iväg- hoppas! Nästa lördag har vi luciatåg med svenska skolan sen är det liksom jullov! Så konstigt och shit va tiden går fort här nere, helt sjukt! Jag tycker jag bläddrar månader i väggkalendern hela tiden;) Det har blivit svalare också här vilket är så himla skönt. Jag hade tom långbyxor på mig igår! Ingen jacka såklart men det var ändå skönt att kunna sätta på sig något och inte känna sig klibbig o svettig efter en sekund. Jag har blivit exklusivt inbjuden till ett underbart tjejgäng som ses ibland, några bor på Sentosa och några i stan och de är verkligen helt underbara. Igår satt vi kvar långt efter alla gäster hade gått, en del av oss öppnade sig och berättade väldigt mycket känsligt så det var tårar och skratt om vartannat och faktiskt detta har jag längtat efter. Mina vänner hemma där slutar alltid middagarna på samma sätt och detta var liksom äkta, av substans på nåt sätt. Jag kände mig lycklig, uppskattad och älskad när jag kom hem och det var väldigt skönt att känna att det finns människor här nere som är "på riktigt".

 

Mycket expats som kommer och går just nu och det är ju livet här men jag vänjer mig aldrig. WHAT? ARE U LEAVING??? är nog en mening jag säger typ en gång varannan vecka. Trist, men så är ju detta liv. Just nu sitter jag på balkongen o det står 5 flyttbilar nedanför på gatan (!).

 

Glad första advent allihopa, här kommer lite bilder från veckorna som gått!

Jag älskar sociala medier. Jag läser tom en kurs nu som handlar om digital kompetens och lärande så jag måste liksom ha lite koll. Och ja, jag kan ärligt erkänna att jag är en av dem som lätt blir avundsjuk. Framförallt på folks resor. Framförallt på folks resor till värmen. Sen blir jag avis på hur fantastiska hem folk har, hur bra smak folk har och hur perfekt allting ser ut i deras vardag. I min vardag är det oftast kaos. Bråk och skrik men också väldigt mycket kärlek. Och det är perfektion för mig. Jag älskar kaoset. Nej, jag älskar inte när Elton ligger ner på golvet på morgnarna och bara säger NEJ till allt. Men det hör liksom till livet intalar jag mig. Och sen vi flyttade hit har jag insett en sak. Antingen har jag mognat och blivit vuxen (hemska tanke) eller så är det för att jag själv är lycklig och mår bra just nu, men jag fullständigt STRUNTAR i hur andra har det. Det låter kanske sjukt egoistiskt men jag bryr mig inte. Jo, mina närmsta vänner bryr jag mig alltid om och framförallt hur deras barn ser ut och mår, men jag är låååångt ifrån instagram- hysterisk som jag var tidigare. Jag kunde gå in på appen flera gånger om dagen bara för att se vem som lagt upp vad, vilket hem som nyligen blivit stylat, vem som bokat nån spännande resa eller vilken restaurang nån varit på och lagt upp en bild. C.O.U.L.D N.O.T C.A.R.E. L.E.S.S. nuförtiden. Ja, kalla mig ego men jag känner mig fri. Jag tar aldrig upp mobilen när jag äter lunch eller middag med mina vänner här på ön och jag ÄLSKAR att inte dem heller gör det. För det här är nu. Detta händer nu och jag vill leva nu. Sen absolut postar jag själv grejer på instastories och får dagligen höra hur kul det är att följa oss så det tänker jag inte riktigt sluta med än. Jag har insett att det är tre stilar jag gillar att titta på på insta: Mina vänners barn då jag älskar att följa framförallt mindre barn i mina egna barns ålder då de säger och gör så sjukt mkt roligt. Mat. Jag älskar folk som lägger upp matbilder, inspiration och bara för att få dregla lite över sånt som jag inte kan äta just nu, typ julmust, ost och goda härliga viner. Sen gillar jag roliga inlägg. Tråkig humor som får mig att skratta. Älskar.

 

Man hör ofta om människor som mår dåligt och vi svenskar framförallt är nog experter på att klaga. Men jag mår bra just nu. Jag mår riktigt jävla svinbra. Jag älskar vår lägenhet, jag älskar ön vi bor på, jag älskar att mina barn när de idag hade en uppvisning i skolan sjunger på mandarin, inte bara pratar engelska och sjunger på engelska men även på MANDARIN. Sug på det, de har lärt sig två språk på ett halvår!!! Jag älskar att jag och Micke har möjlighet att idag, en onsdag spontant ska gå ut och äta en middag bara vi två, jag älskar att vi knappt bråkar om pengar längre. Jag är så himla otroligt tacksam över att vi har Grace som gör allt det där tråkiga som hör de flesta människors vardag till så jag kan spela jenga med mina kids och läsa läxorna med dem. Jag hoppar ner i poolen med barnen efter middagen som någon annan städar upp- det är så lyxigt att jag vill smälla av ibland. Ja, självklart finns det downsides med att bo här också men de är så få att de bleknar i jämförelse. Malin skickade en bild imorse. -2 grader o snö. Det spelar faktiskt ingen roll hur många fantastiska höstdagar och krispiga vintermorgnar som Sverige har- jag är så nöjd över att vara här i värme. De kommer få slita mig bort från denna fantastiska ö när det är dags att åka hem. Jag vill aldrig hem. Jag vill bara ha fler besök. Av er, mina kära vänner, för det är ni som gör det lite enklare att bo på andra sidan jordklotet. Så länge ni kommer, behöver vi inte åka någonstans!

Livet. Så. Jävla. Underbart.

Tack.

Jag trodde faktiskt inte att vi skulle ha så mycket besök som vi har haft. Jag tänkte väl att ja ja, ni säger att ni ska hälsa på men som när man bodde i Barcelona och Moskva så var det ingen jävel som kom (förutom några tappra själar). Men till min glädjande förvåning så har vi haft besök nästan varje månad sen i juni. Ja, faktiskt varje månad. Förutom oktober. Eller just det tom oktober kom det folk. Nu senast var min syster här med 4 kids. Full rulle i huset och kusinerna trivdes såklart. Livet här är ju rätt okomplicerat och jag tror barnen uppskattade det. Jag lyckades låna cyklar till allihop så vi drog runt på ön, hängde på stranden, hämtade och lämnade mina kids på förskola, smet in på beachclubs och lånade deras pooler, shoppade i VIVO city som är det största köpcentrumet från oss sett och en dag åkte dem till nåt vattenland. Grace fick hänga lite med Zack när det var som varmast mitt på dagen och på kvällarna spelade vi kort på balkongen. Jag tog med Mallan ut en kväll och då träffade vi Ida och Micke och åt på Ding Dong. Vinbaren O´Boulangerie var en trevlig överraskning på Cross Road.

 

Lite bilder från veckan:

 

Här i Singapore firar man otroligt mycket olika holidays. Nu senast Deepavali som är en hinduisk tradition då man firar ljuset. Fantastiskt vackert och spirituellt. Barnen fick klä sig i olika utstyrslar ( Tack Nadja och Varaporn) och det bjöds på godsaker på förskolan. Det har även varit mid term celebrations och mud cake celebrations. Många röda dagar i almanackan plus ett höstlov. Släng på ett kalas för en 5- åring  på det och oktober blev en hysterisk månad hahah.

Det är tur att jag gick ner på att plugga 50 % för bara aktiviteterna på skolan tar upp en hel del tid samt att svenska skolan inte var stängd på höstlovet. Imorgon är det UN- day, FN dagen och vi ska klä oss i Sverige tröjor och berätta om Pippi Långstrump på skolan.

Mys

ps. ni som tycker jag vanligtvis går bananas när det gäller kalas. OMG. Ni hade velat vara här i lördags....

 

Ingen kan väl ha missat detta nätverksöversvämmande fenomen? Alla skrämmande, tragiska historier som får komma upp till ytan. Äntligen. Trots att det är fruktansvärt att dessa historier som verkar finnas hos varenda en av mina vänner kommer upp till ytan så känner jag ändå en gemenskap, en lättnad. Äntligen. Äntligen får folk lätta sina hjärtan, vissa av oss kanske aldrig har berättat sin historia för någon. Men varför ska vi tystas? Nej, Det räcker nu. Och jag skiter fullständigt i om det är kända män som nu får lida för vad de gjort- häng ut de jävlarna! Låt deras vänner och familj få veta vilka svin de är eller har varit mot kvinnor. Jag känner en gemenskap med alla de som är utsatta, vissa mer än andra förståss. Min första tanke när jag såg att inlägget skulle delas om man varit med om liknande, var först: Nej, men jag kan inte skriva #metoo, jag har ju aldrig blivit sexuellt trackasserad. Så börjar man tänka efter. När jag var 7 år och vi badade vid Drevviken i Haninge och en man går fram till våra kläder, och frågar om han får köpa våra använda trosor. Eller äckel pedofilen som smög omkring bland förskolor i S och blottade sig. Eller han som satt och tog på sitt skrev på pendeltåget mot stan. Eller han som tryckte sig lite för hårt mot ens rygg när man var i Torvalla- badet och väntade på sin tur att åka nerför vattenrutschbanan. Eller alla de gånger man stått i en bar eller på en fullpackad tunnelbana och det varit trångt och man känt både en och två händer under kjolen/klänningen. Eller den gången då jag var 14 år och fick en praktikplats på Vega- baren i Haninge och ägaren tafsade på en under kjolen och jag slutade efter 3 dagar. Eller han som tvingade in mig i badrummet på en fest, jag var 15 och tryckte in sin spetsiga, hårda tunga i min mun, han smakade shock- tuggummi och låste dörren och jag var livrädd men lyckades till slut ta mig ut. Jag berättade aldrig det för någon.

 

Rätt sjukt ändå att man glömt eller förträngt alla dessa företeelser. Tänkt att det ändå inte är nån som bryr sig om mig, varför ska jag berätta. Tänkt att det spelar väl ingen roll, det är ju hur en ung tjej/kvinnas vardag ser ut, vardagsmat liksom. Nej. Det räcker nu. Jag har en son och en dotter. Jag ska göra allt i min makt för att uppfostra Elton att bli exakt som hans pappa. Respektera kvinnor och säga ifrån om han ser något som inte är ok. Jag ska uppfostra honom att rycka in och aldrig nonchalera om han ser någon fara illa, eller bara anar att något inte stämmer. Jag ska uppfostra honom att behandla kvinnor som de vill bli behandlade- med kärlek och respekt! Och Linnea. När jag tittar på henne ibland så får jag en klump i magen. Jag vill skydda henne mot allt. Jag vill inte ens att hon ska veta vad trackasserier är. Jag vill framförallt inte att hon ska vara tyst. Jag hoppas att hon ska förstå att vi alltid kommer stötta henne, hur jobbigt det än är för henne att berätta något. Trygghet. Smaka på ordet. Trygghet.

 

Jag fick mig en tankeställare iochmed #metoo hysterin. Och det är att det räcker nu. Vi ska inte vara tysta. Nu jävlar ska alla sanningar upp och ut och vi ska stolta lätta våra hjärtan. Jag inser även att jag är lyckligt lottad, skonad för att inte ha varit med om något värre. Till alla mina systrar. One love<3

 

Om någon hade sagt till mig att mitt liv skulle sett ut såhär för ett år sedan hade jag aldrig trott dem. Jag har alltid velat bo i andra länder och både i Barcelona och Moskva minns jag att jag nästan aldrig längtade hem. Nu känner jag likadant. Allt finns kvar där hemma, tänker jag och visst, jag missar en del, såsom mina syskons barns uppväxt, mina vänners barns uppväxt och en hel del fester, födelsedagar och dylikt. Men det gör ingenting, just nu iallafall. Jag trodde aldrig att så här många skulle komma och hälsa på faktiskt. Vi har besök varje månad nästan och det blir aldrig tråkigt. Lägg till alla nyfunna vänner här på ön och det okonstlade sättet vi umgås på. Bara igår, söndag hade vi tre olika middagsinbjudningar till vänner på ön. Kändes nästan konstigt att behöva tacka nej till två av dem. På fredag är jag bjuden på vad jag tror kommer bli en superrolig kväll. Det är en show med mycket sång, dans, naket, lite burlesque/ Moulin Rouge liknande följt av middag med privat kock. Dessvärre krockar det med en fest på Mickes jobb så vi delar upp oss.

 

Bland det absolut bästa jag vet är att resa. Jag älskar det. Och på bara 4 månader har jag varit i 4 olika länder. Helt sjukt egentligen.

 

I helgen drog jag och Micke till Kuala Lumpur, checkade in på superlyxigt hotel och spenderade 48 barnfria timmar. En sån lyx! Vi njöt av varje sekund, läste böcker, vilade, gick på stan och shoppade, fick pedikyr och massage och hann tom träna och spaa. Vi älskar spa. Trots att det är 32 grader utomhus njuter vi av att basta och bada varm bubbelpool- såå nice. Vi hann äta sjukt mkt god mat också. Jag älskar Malaysisk mat. Och det är så otroligt mycket billigare i KL än i Singapore. Vi sa båda två att vi måste göra det igen snart.

 

 

Kidsen har en vecka ledigt från skolan just nu. Det är mycket fighter, mutor, bråk och hot men också väldigt mysigt. Vi kan ta det lugnt på morgonen och slipper stressa. Idag var vi på IKEA och det funkade faktiskt bra med lekrummet en timme så jag o Grace hann köpa massa grejer till Linneas kalas osv. Taxi dit och hem landade på totalt 20 dollar så det blev en bra dag helt enkelt.

 

Nu håller de på att mörda varann efter 10 minuters lek i samma rum så got to go!

 

 

Jag har varit i Sverige i en vecka. Dels för att jag behövde böcker till min utbildning jag läser nu på distans och dels för att säga hej till familj och vänner iochmed att vi inte kommer hem i jul. Det var underbart att vara hemma. Jag trodde att jag skulle ogilla kylan men jag njöt varje sekund (förutom när det regnade storm och jag satt på moppen). Den kalla, krispiga, fantastiska luften var underbar och jag gick runt i tshirt när alla hade jackor. Jag ville aldrig gå inomhus och så fort jag gjorde det kändes det som om jag kvävdes, det var varmt i bussar och butiker och luften stod stilla. Jag hann med en lunch på restaurang Hjerta och jag var den enda som satt på uteserveringen och såg ut över båtarna. Jag förstår inte varför folk inte satt utomhus när de kan och när de inte MÅSTE sitta inne.

Det absolut roligaste med min hemresa var att överraska min syster och mina föräldrar. Att se deras chockade uttryck och se hur ansiktet gick från total oförståelse till kärlek och tårar kommer jag leva på länge. Det var för kort med en vecka. Jag hann träffa de flesta av mina vänner och alla i min familj men det kändes ändå lite stressigt och jag fick många gånger dåligt samvete för allt jag inte hann med. Nästa sommar tar jag med kidsen och då stannar vi länge.

En sak jag insåg när jag var hemma är hur stängda vi stockholmare är. Ingen ler mot en när man möter dem på gatan, ingen hälsar och ingen stannar och pratar. Här i Singapore är det så självklart. För mig och kidsen har det blivit en självklarhet att hälsa på busschauffören, trädgårdsmästaren, han som sopar bort löv från bron varje morgon och han som jobbar i receptionen på W hotel där vi tar bussen till barnens förskola varje morgon. Det är en självklarhet att heja på alla föräldrar och lärare och nu när Linnea och Elton kan namnen på de flesta så säger de: Good Morning ms Amy, eller Ms Beverly eller Mr Mark osv...

För mig är det viktigt och en del av uppfostran att mina barn är artiga och trevliga mot alla, även dem de inte känner. Att man sedan kan ta en pratstund med de runtomkring en när man väntar på bussen är för oss obligatoriskt. Ingen tittar konstigt på en då man frågar : How has your day been, eller "any plans for the weekend"? I Stockholm ser folk ut som fågelholkar då de blir tilltalade. Börjar man småprata på tunnelbanan är man liksom en psyko i Stockholm.

Ganska oroligt kändes det också med jämna mellanrum. Jag har aldrig känt mig rädd i Stockholm. Jag har åkt nattbuss under hela min tonårstid från Gullmarsplan till Haninge. Tunnelbana varje dag from att jag flyttade in till stan. Aldrig känt mig rädd eller orolig. Kanske är det så att jag ser saker på ett annorlunda sätt nu när jag inte är mitt i det, men jag kände mig riktigt olustig de gånger jag åkte tunnelbana nu när jag var hemma. Medborgarplatsen var värst, runt Björns trädgård kändes det som att narkomaner och alkoholister och hemlösa var dubbelt så många sen sist jag bodde där för 3 år sedan. Kanske är det bara för att jag inte ser det varje dag, kanske har jag rätt? Dessvärre tog jag inte en enda bild i sverige då jag hade fullt upp med att umgås med mina vänner....

 

Att komma tillbaka till "vardagen" här i Singapore kändes iallafall helt fantastiskt. Jag hade längtat efter barnen och rutinerna här nere och nu är det fullt upp med skola och undervisning igen. Min roll som "parent representative" är inte heller direkt lugn, det är minst en aktivitet i veckan som ska anordnas, kakor som ska bakas och lekar som ska planeras. Men jag älskar det. Älskar varje sekund av det. Älskar värmen här, trots att jag konstant är lite svettig. Dock är det svalare nu än i tex juli. Nu ligger det på ca 29 grader konstant och det är perfekt.

Igår var jag o Micke ute en sväng i Telok Ayer som har blivit ett av mina favoritområden. Överallt massa små barer och restauranger, folk som sitter ute och inne, musik som skrålar, lampor som sitter upphängda över gatorna, folk överallt som röker och skålar- som den där riktigt härliga bakgatan som man bara springer på och aldrig vill lämna. Det blev både en och två öl och vi planerade hösten. Linneas 5 års kalas, en sväng till Vietnam, ev till Bangkok och julen spenderar vi nog i Cambodja. Nej, vi är inte rika, men det är väldigt enkelt och billigt att resa runt här i asien och jag älskar det! Hellre bor jag lite enklare och får uppleva mer än superlyxigt och stannar färre dagar. Dock är jag och min man lite oense där...

 

Helgen kommer spenderas i poolen om ni frågar mig för puh, nu är det varmt!

puss so long

Bland det bästa med att bo här (förutom att det är sommar jämt) är att vi är så nära alla andra länder och öar här i Asien. Indonesien till exempel. Jag kan se till Indonesien från vår balkong. Sjukt. Så helgturer (tur? Nu har jag umgåtts för mkt med norrmän) är ett måste. Förra helgen gjorde vi just det. Tog båten till Batam som är en ö i Indonesien. Jag hade hittat ett spa i djungeln och passade på att boka en natt där til mig och Micke. 3 timmars behandlingar, vila, sola, bada, läsa bok, äta mat och dricka bintang- öl. Japp, det var precis vad vi gjorde och det var helt fullkomligt magiskt....

 

Många frågar mig om man vänjer sig med värmen. Alltså jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men det kan faktiskt bli lite jobbigt med värmen. I början hade jag aldrig ac på i lägenheten under dagtid, endast på natten i vårt och barnens rum. Så varje gång man gick på toaletten på nätterna gick man IN i värme, så himla skönt. Nu får jag nästan lite panik när acn inte är på om vi ska äta frukost eller klä på oss. Ja, man känner sig konstant lite ofräsch, det är liksom klibbig hud hela tiden, men jag tänker att alla är i samma sits så det är liksom bara att gilla läget.

 

Just nu är det långhelg i Singapore. Förskolan passade då på att vara stängd i två dagar och Micke var tvungen att åka till Norge just denna helg så den blev inte bara lång. Den blev LÅÅÅÅÅNG. Jag vet inte vad det är med mina barn för tillfället men de bråkar KONSTANT. Om ingenting. Vem som ska öppna dörren, vem som ska sitta på en viss plats, vem som ska bre sin smörgås först eller gå upp i trappan till poolen först, det spelar liksom ingen roll, de hittar nåt att bråka om HELA tiden. Kanske är alla syskon likadana? Kanske var vi också så? Blir lätt frustrerande iaf. Sen lyckas de alltid vakna urtidigt när jag är själv med dem. 0615 alla fyra nätter Micke har varit borta. A.L.L.A. nätterna. Så man är en trött mamma dessa dagar och kaffe är min enda räddning. Grace har också varit ledig då pga public holiday och igår, lördag jobbade hon och jag förstår inte varför men på nåt sätt vaknade jag och tänkte, nej men vi gör ingenting idag, det kan vara mysigt det också. Nej inte i vår familj. Mina barn är VÄRDELÖSA på att göra ingenting. Totalt värdelösa. De ska bli underhållna hela tiden eller mest är det att jag ska vara med och leka. Och klä ut mig. Och lägga pärlplatta. Och måla. Och shopskin- sa. Och dansa. Och det är såklart jättekul och mysigt att leka. I ungefär 5 minuter. Och tyvärr duger ingen när jag är i närheten så Grace får inte borsta tänder, inte torka, inte hjälpa till att klä på, inte smörja in solcreme eller myggspray, ingenting! Vilket slutar med att jag bara blir frustrerad och lördagen blev mer tjat, gnäll, tjafs och bråk. Tills det magiska ögonblicket då vi får besök. Av andra barn. Då är de som förbytta. Plötsligt är alla leksaker roliga igen och gnället, bråket och tjafset är som bortblåst. Helt otroligt.

Puh.

Idag fick barnen välja lunch och då blev det Mc donalds. Vi kom dit 1140 och de serverade fortfarande frukost! Försök förklara för en 2 och ren 4 åring att hamburgarna och pommes inte kan beställas förrän om 20 minuter. Kul. Så det blev hash browns och pannkakor till förrätt innan vi kunde beställa mat. Sen hängde vi på polliwogs, singapores svar på andys lekland och sen tog vi det lilla tåget tillbaka till Sentosa. Nu har jag köpt med middag, ris, kycklingsspett och vegetariska vårrullar och vi ska kolla film och bara softa.

 

Puss på er!

Jag älskar att hänga med folk. Jag kan stolt erkänna att jag oftast är länken till att jag och mina vänner ses hemma. Med eller utan kids. Det vi önskade mest när vi flyttade till Singapore är att få till ett bra socialt liv med många nya bekanta och intressanta människor samt bra häng för kidsen. Och jag ska stolt skryta med att jag inte legat på latsidan direkt med att lära känna människor. Snabbt såg jag till att bli medbjuden i whatsapp och facebook- grupper som handlade om allt från fotbollsträningar, till sälj och köptrådar, till svenskar som bor i singapore till förskole mammor som ville ses utanför dagis till tjejer som helt enkelt vill dricka vin och se till att deras barn leker och har kul med varandra. Och det är verkligen inte svårt att träffa folk här. Det är liksom inte ens konstigt att man efter att ha hängt vid poolen en hel dag, sett sina barn leka, fråga: Vill ni hänga med upp på ett glas, eller ska vi ta en tidig middag tillsammans eller lunch eller whatever. Alla lever så på denna ö och det är ett otroligt enkelt och uppsluppet sätt att umgås. Jag tänker ofta på om någon skulle fråga mig i humlan efter att ha lekt några timmar om vi skulle ses igen. Ja, nu är jag ju inte så "svensk" på det sättet så jag skulle förmodligen vara den som frågade men förmodligen skulle personen se livrädd ut och typ byta park nästa gång....

 

Jag älskar det sociala livet här på Sentosa. Varje dag är det playdate hos någon och med playdate menas att barnen leker och de vuxna pratar. Ibland är helpers med och ibland är det våra underbara helpers själva som styr playdatesen.

 

Bara denna söndag har sett ut som följande:

Sen lång pannkaksfrukost på balkongen. Häng i poolen med våra nya italienska vänner, vars dotter går i Linneas klass. Lunch med en svensk tjej, hennes man och deras tre kids. Vi följde sedan med dem hem på kaffe och mera häng. Vidare till en annan condoe på grillning och kvällsbad hos några nyfunna norska vänner. Underbart. Helt fantastiskt. Tom min man är mer social här än hemma och han själv tar ofta initiativ till att vi ska styra bbq eller bjuda över folk. Det är som att folk inte vill vara ensamma när man har så mycket härliga människor runt omkring sig som man hellre vill umgås med.

 

Lite bilder från veckan som gått:

 

Om två dagar börjar förskolan. Som vi längtat. Som barnen längtat. Igår var vi där på pre- visit. Barnen ville aldrig gå hem. Alla föräldrar vet vad jag menar med dagis- lukt. Den är äcklig och den sätter sig i hår, kläder, ja allt! På Linneas och Eltons dagis luktar det citrongräs och jasmin. Plus att det är rent. Överallt sitter handsprit och varje morgon får barnen gå igenom en health- check för att se att ingen kommer in sjuk. Så. Jävla. Klockrent om du frågar mig som förälder till ett barn som kämpade med rs- virus sitt första år i livet.

 

Linnea och Elton kommer vara på två olika våningar. Elton går med 2-3 åringar och Linnea 4-5 åringar. Vi kommer nog försöka byta förskola till Elton efter nyår av olika anledningar och Linnea håller jag för fullt på att leta skola till. Hon fyller ju 6 år nästa år så då är det dags och här börjar man läsåret i januari så det kommer bli super.

 

Veckan som varit har varit minst sagt händelserik. Jag hade två vänner här från Sverige, Domina och Jakob och vi passade på att åka till Bali några dagar. Jag har hört både och om Bali men jag blev riktigt imponerad. Maten framförallt, och att det var så sjukt billigt. Älskade det! Är så sugen på att åka tillbaka med Micke och kidsen snarast!

 

Lite bilder från veckan som gått: