linaportnoff

Hur vackert är detta? Solen har precis gått ner, klockan är halv sju på kvällen och det är kallt, inte så att man dör kallt, men nästan...
Byggnaden ni ser i bakgrunden är utrikesdepartementet ( jajamensan jag har läst på), och den ligger i korsningen Arbat och Novinsky Blvrd. Vi bor ca 10 min gångväg härifrån vid t-banan som heter Kropotinskaya. Denna stationen är Arbatskaya, och ungefär där tar min kunskap ang tunnelbanan slut. Skoja bara.
Idag åkte jag för första gången tunnelbana själv. Hittills har jag liksom bara hängt på Micke, inte behövt tänka, inte se på skyltarna, bara hängt på. I tbanan är allt i original. Alltså inte bara tågen, utan även stationerna med urgamla statyer, stenskulpturer, väggkupoler, tom skyltarna är i stora bronsbokstäver och rulltrappan i trä. Inget skämt, det är som att gå 30 år tillbaka i tiden när du stiger ner i de underjordiska gångarna. Jag skulle ha fotat men vågade inte, kände mig som en stor sedel när jag slet upp min iphone, här är folk lite mer subtila med sin elektronik, iallafall i tunnelbanan, sen när du kommer upp ser du uteslutande folk med långa, dyra pälsar, smycken, guld, dyra väskor och feta bilar. (jag har lovat att inte använda ordet fett så mycket, men hur ska man annars beskriva långa rader av Bentleys, Mercedes, Rolls Royce och Aston Martins?) FETT!
Anyway, min virgen- färd till Atrium, ett shoppingcentrum i stan gick helt ok till en början. Jag fattade att jag skulle byta i Площадь Революции för att sedan ta blå linje till Курская, och observera nu att detta kan jag alltså läsa! Ut på gatan förstod jag ju inte riktigt vart Atrium låg, men efter att ha frågat 3 personer: Вы говорите по-английски, uttalat Gavarittie Pa Angliski, Pratar du engelska och fått 3 nej, svarade till slut en taxichaufför, yes a little och jag fick hjälp, yippie! Bara det var ju värt att fira med en stor kaffe och en bagel med rökt lax och cream cheese inne på Dunkin Donought, som jag för övrigt äääälskar, varför har vi inte det i Sverige? Bavarian cream med chocolate mmmm
Hittade lite REA- fynd i form av en pälsmössa och en stickad lång klänning, handlade sen mat i mataffären och skulle nu alltså ta mig hem med 2 tunga kassar. Nedgången till t-banan såg plötsligt inte alls ut som den jag kom upp ifrån och helt plötsligt var den blå linjen helt borta!! fanns bara brun och grön! Den bruna såg dock ut som om den gick till ett stop där jag kunde byta till röda, men JUST den stationen var tydligen avstängd och det märkte jag en hållplats för sent. Trappor trappor trappor och byta linje till blå för att sedan gå från Arbatskaya, vilket är längre än vår linje, och inte heller där kände jag igen mig och visste vilket håll jag skulle gå åt och nu brände tårarna!  En lång promenad i kylan, riktigt irriterad, svettig och hungrig stötte jag på Micke på gatan nedanför oss och han började såklart skratta. Jag ville slå honom. Hårt. Med en stol i ansiktet. Nej, inte riktigt men det tog några minuter innan jag mjuknade (min blivande man har den inverkan på mig) och sen gick vi hem och lagade pan con tomate, melon con jamon och kyckling/dijonpasta. Jag unnade mig en cocacola och åt upp resten av gott&blandad påsen och nu ska vi bada badkar med lyxbubbelbadkulor från Lush, ni vet den där tvålaffären som låg bredvid East förut.
Ha en asmysig tisdags kväll.
kram

Jag älskar att skratta. Tokskratta. Mitt skratt är inte speciellt vackert, men ganska smittsamt, min syster Malin kan börja skratta när jag skrattar utan att hon ens vet vad som komma skall. Det är en grej vi gör. Tror vi känner varann för bra, vi är sjukt tighta, inte som syskon, mer som bästa vänner. Jag vet, det låter konstigt men hon är typ en av mina bästa vänner. Fast jag berättar inte allt för henne, för hon ÄLSKAR att skvallra...