linaportnoff

Jag har varit i Sverige i en vecka. Dels för att jag behövde böcker till min utbildning jag läser nu på distans och dels för att säga hej till familj och vänner iochmed att vi inte kommer hem i jul. Det var underbart att vara hemma. Jag trodde att jag skulle ogilla kylan men jag njöt varje sekund (förutom när det regnade storm och jag satt på moppen). Den kalla, krispiga, fantastiska luften var underbar och jag gick runt i tshirt när alla hade jackor. Jag ville aldrig gå inomhus och så fort jag gjorde det kändes det som om jag kvävdes, det var varmt i bussar och butiker och luften stod stilla. Jag hann med en lunch på restaurang Hjerta och jag var den enda som satt på uteserveringen och såg ut över båtarna. Jag förstår inte varför folk inte satt utomhus när de kan och när de inte MÅSTE sitta inne.

Det absolut roligaste med min hemresa var att överraska min syster och mina föräldrar. Att se deras chockade uttryck och se hur ansiktet gick från total oförståelse till kärlek och tårar kommer jag leva på länge. Det var för kort med en vecka. Jag hann träffa de flesta av mina vänner och alla i min familj men det kändes ändå lite stressigt och jag fick många gånger dåligt samvete för allt jag inte hann med. Nästa sommar tar jag med kidsen och då stannar vi länge.

En sak jag insåg när jag var hemma är hur stängda vi stockholmare är. Ingen ler mot en när man möter dem på gatan, ingen hälsar och ingen stannar och pratar. Här i Singapore är det så självklart. För mig och kidsen har det blivit en självklarhet att hälsa på busschauffören, trädgårdsmästaren, han som sopar bort löv från bron varje morgon och han som jobbar i receptionen på W hotel där vi tar bussen till barnens förskola varje morgon. Det är en självklarhet att heja på alla föräldrar och lärare och nu när Linnea och Elton kan namnen på de flesta så säger de: Good Morning ms Amy, eller Ms Beverly eller Mr Mark osv...

För mig är det viktigt och en del av uppfostran att mina barn är artiga och trevliga mot alla, även dem de inte känner. Att man sedan kan ta en pratstund med de runtomkring en när man väntar på bussen är för oss obligatoriskt. Ingen tittar konstigt på en då man frågar : How has your day been, eller "any plans for the weekend"? I Stockholm ser folk ut som fågelholkar då de blir tilltalade. Börjar man småprata på tunnelbanan är man liksom en psyko i Stockholm.

Ganska oroligt kändes det också med jämna mellanrum. Jag har aldrig känt mig rädd i Stockholm. Jag har åkt nattbuss under hela min tonårstid från Gullmarsplan till Haninge. Tunnelbana varje dag from att jag flyttade in till stan. Aldrig känt mig rädd eller orolig. Kanske är det så att jag ser saker på ett annorlunda sätt nu när jag inte är mitt i det, men jag kände mig riktigt olustig de gånger jag åkte tunnelbana nu när jag var hemma. Medborgarplatsen var värst, runt Björns trädgård kändes det som att narkomaner och alkoholister och hemlösa var dubbelt så många sen sist jag bodde där för 3 år sedan. Kanske är det bara för att jag inte ser det varje dag, kanske har jag rätt? Dessvärre tog jag inte en enda bild i sverige då jag hade fullt upp med att umgås med mina vänner....

 

Att komma tillbaka till "vardagen" här i Singapore kändes iallafall helt fantastiskt. Jag hade längtat efter barnen och rutinerna här nere och nu är det fullt upp med skola och undervisning igen. Min roll som "parent representative" är inte heller direkt lugn, det är minst en aktivitet i veckan som ska anordnas, kakor som ska bakas och lekar som ska planeras. Men jag älskar det. Älskar varje sekund av det. Älskar värmen här, trots att jag konstant är lite svettig. Dock är det svalare nu än i tex juli. Nu ligger det på ca 29 grader konstant och det är perfekt.

Igår var jag o Micke ute en sväng i Telok Ayer som har blivit ett av mina favoritområden. Överallt massa små barer och restauranger, folk som sitter ute och inne, musik som skrålar, lampor som sitter upphängda över gatorna, folk överallt som röker och skålar- som den där riktigt härliga bakgatan som man bara springer på och aldrig vill lämna. Det blev både en och två öl och vi planerade hösten. Linneas 5 års kalas, en sväng till Vietnam, ev till Bangkok och julen spenderar vi nog i Cambodja. Nej, vi är inte rika, men det är väldigt enkelt och billigt att resa runt här i asien och jag älskar det! Hellre bor jag lite enklare och får uppleva mer än superlyxigt och stannar färre dagar. Dock är jag och min man lite oense där...

 

Helgen kommer spenderas i poolen om ni frågar mig för puh, nu är det varmt!

puss so long

Bland det bästa med att bo här (förutom att det är sommar jämt) är att vi är så nära alla andra länder och öar här i Asien. Indonesien till exempel. Jag kan se till Indonesien från vår balkong. Sjukt. Så helgturer (tur? Nu har jag umgåtts för mkt med norrmän) är ett måste. Förra helgen gjorde vi just det. Tog båten till Batam som är en ö i Indonesien. Jag hade hittat ett spa i djungeln och passade på att boka en natt där til mig och Micke. 3 timmars behandlingar, vila, sola, bada, läsa bok, äta mat och dricka bintang- öl. Japp, det var precis vad vi gjorde och det var helt fullkomligt magiskt....

 

Många frågar mig om man vänjer sig med värmen. Alltså jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men det kan faktiskt bli lite jobbigt med värmen. I början hade jag aldrig ac på i lägenheten under dagtid, endast på natten i vårt och barnens rum. Så varje gång man gick på toaletten på nätterna gick man IN i värme, så himla skönt. Nu får jag nästan lite panik när acn inte är på om vi ska äta frukost eller klä på oss. Ja, man känner sig konstant lite ofräsch, det är liksom klibbig hud hela tiden, men jag tänker att alla är i samma sits så det är liksom bara att gilla läget.

 

Just nu är det långhelg i Singapore. Förskolan passade då på att vara stängd i två dagar och Micke var tvungen att åka till Norge just denna helg så den blev inte bara lång. Den blev LÅÅÅÅÅNG. Jag vet inte vad det är med mina barn för tillfället men de bråkar KONSTANT. Om ingenting. Vem som ska öppna dörren, vem som ska sitta på en viss plats, vem som ska bre sin smörgås först eller gå upp i trappan till poolen först, det spelar liksom ingen roll, de hittar nåt att bråka om HELA tiden. Kanske är alla syskon likadana? Kanske var vi också så? Blir lätt frustrerande iaf. Sen lyckas de alltid vakna urtidigt när jag är själv med dem. 0615 alla fyra nätter Micke har varit borta. A.L.L.A. nätterna. Så man är en trött mamma dessa dagar och kaffe är min enda räddning. Grace har också varit ledig då pga public holiday och igår, lördag jobbade hon och jag förstår inte varför men på nåt sätt vaknade jag och tänkte, nej men vi gör ingenting idag, det kan vara mysigt det också. Nej inte i vår familj. Mina barn är VÄRDELÖSA på att göra ingenting. Totalt värdelösa. De ska bli underhållna hela tiden eller mest är det att jag ska vara med och leka. Och klä ut mig. Och lägga pärlplatta. Och måla. Och shopskin- sa. Och dansa. Och det är såklart jättekul och mysigt att leka. I ungefär 5 minuter. Och tyvärr duger ingen när jag är i närheten så Grace får inte borsta tänder, inte torka, inte hjälpa till att klä på, inte smörja in solcreme eller myggspray, ingenting! Vilket slutar med att jag bara blir frustrerad och lördagen blev mer tjat, gnäll, tjafs och bråk. Tills det magiska ögonblicket då vi får besök. Av andra barn. Då är de som förbytta. Plötsligt är alla leksaker roliga igen och gnället, bråket och tjafset är som bortblåst. Helt otroligt.

Puh.

Idag fick barnen välja lunch och då blev det Mc donalds. Vi kom dit 1140 och de serverade fortfarande frukost! Försök förklara för en 2 och ren 4 åring att hamburgarna och pommes inte kan beställas förrän om 20 minuter. Kul. Så det blev hash browns och pannkakor till förrätt innan vi kunde beställa mat. Sen hängde vi på polliwogs, singapores svar på andys lekland och sen tog vi det lilla tåget tillbaka till Sentosa. Nu har jag köpt med middag, ris, kycklingsspett och vegetariska vårrullar och vi ska kolla film och bara softa.

 

Puss på er!