linaportnoff

Micke har inte riktigt fattat det där med att jag är housewife. Han lagar mat varje kväll, och jag får bara sitta och titta på. Ibland får jag skala nåt, men det är sällan. Sen stryker han sina skjortor själv och även där tittar jag på. Så igår lagade jag trerätters till min blivande man. Det blev räkceviche med avokado och mango till förrätt, jag blev överlycklig när jag hittade koriander och en mango som inte var svindyr. Megabra blev det, tyvärr ingen bild då vi var för hungriga. TIll varmrätt gjorde jag kycklinggryta med svamp, sockerärtor, zuccini och paprika. Tomatbaserad, även den blev riktigt grym, ingen bild där heller dock. TIll dessert gjorde jag en gammal klassiker, gino. Kiwi, banan och jordgubbar i ugn med massa riven vit choklad på och vaniljglass till. Sen var vi så mätta att vi nästan dog.

Vi skypade med Elin, Kostas och Zoi, och min lillesyster utbrister: Jag e så oteknisk, shit va häftigt det här är... Skype alltså. Och det håller jag med om. Det är ju som att man sitter och pratar med varann i samma rum. Jag och Micke skypar mycket när vi inte är i samma land. Jag älskar skype som oftast. Min lillesyster, Elin är höggravid med deras andra. Det blir också en tjej. Deras snart 2åriga, Zoi är den gladaste, gosigaste tjejen,

Elin är så vacker i sin mage, nu är den sjukt mycket större, denna bild är från i julas:

Vi är rätt olika men ändå lika, alla tre. Alla gillar och fixa och trixa hemma, hemmamysiga liksom, men Elin kanske inte är lika äventyrlig som jag. HOn skulle helst ha med sin lägenhet när hon reser.
Vi har dock kommit varann mycket närmre i äldre dar, jag minns att vi avskydde varann som små. Jag var nog hemsk som tonåring, hu jag var vidrig. Elin har gjort allt "by the book" som inte jag har. Hon började plugga tidigt och är idag utbildad lärare. Träffade sin man, Kostas och skaffade Zoi när hon var 26, gifte sig förra året och ska nu ha sitt andra. När jag tänker efter har jag inte gjort nånting by the book. Jag drog ut och backpackade jorden runt efter gymnasiet, jobbade krog för att snabbt kunna spara pengar och dra ut och resa ikväll. Träffade mitt livs kärlek förra året (eller egentligen för 2 år sen) i ett hav av minttu- shots, har bott i andra länder, och varken gift mig eller skaffat några barn. Men jag är glad att jag inte träffade Micke tidigare, då kanske jag inte hade varit "klar" med mig själv.
Man brukar säga" när det är rätt så vet man". Jag har nog aldrig varit så säker på nånting i hela mitt liv. Hela mitt hjärta skriker att det är rätt, och efter 1 år så pirrar det fortfarande i mig när jag tänker på honom. Han är perfekt i mina ögon och det finns väldigt få saker jag stör mig på hos honom, och tro mig, jag är bra på att hitta saker och störa mig på;)



Nån sa till mig en gång att alla tjejer förskönar sina killar, och jag har tänkt på det där rätt mycket. Varför skulle man göra det? För att folk ska tycka om honom bättre? Micke behöver inte förskönas, han är allt och lite till. Om vi får en son i framtiden vill jag att han ska bli precis som Micke. Respektfull mot alla, generös, omtänksam och en otrolig gentleman. Han gör alla de småsaker vi kvinnor söker. Han öppnar inte bara dörrar och sätter tandkräm på min tandborste, han tar ut sopor, bäddar sängen, tvättar, städar, diskar, överraskar och skämmer bort. Jag är överlycklig att ha honom, och när han friade till mig mitt bland vinrankor i sydafrika, då brast jag av lycka. En känsla jag aldrig tidigare känt, det går knappt att beskriva, jag fick andnöd, tårarna sprutade och gick upp i falsett. Inte speciellt vackert av mig, jag vet, men det var helt okontrollerbart. Sjukt känsla. och ringen, den talar för sig själv:

Bilden är från hotelrummet i Stellenbosch bara minuter efter frieriet. Jag är alltså svettig, ful i håret, osminkad och har svettiga träningskläder och gympaskor på mig. Så jävla perfekt var det!

Igår åt vi azerbadjansk lunch. Det skulle jag nog aldrig gjort i mitt liv om jag inte var i Ryssland. Häromdagen åt vi uzbekiskt. Det är det som är så häftigt med den här stan, jag äter sånt jag aldrig skulle kommit över annars. OCh det var himmelskt gott!

Borszt (i tallriken) och Morszt ( i glaset). En fantastisk rödbetssoppa med potatis, lök, vitkål och kött som fått koka länge så det föll sönder i munnen. Det ser inte så gott ut, men var underbart. TIll detta en klick smetana i mitten (rysslands gräddfil) och tranbärsdricka.

Nu har jag glömt vad de här bröden hette men det är smält ost emellan samt ost ovanpå som gratinerats i ugnen. Nej, men typ sinnessjukt gott.
Micke åt shazlik, på lamm. Grillade fileer med sallad. Det är en annan sak jag gillar, det är sällan mycket fett i rysk mat, inga feta såser eller pasta/potatis gräddbaserade tillbehör. Det är kött, örter, grönsaker, ofta inlagda eller råa. Inga konstigheter liksom

Jag vågade inte fota mer av inredningen för det var fullt, men restaurangen var som så många andra här, fantastiskt vackert inredd och väldigt traditionell:


Sen gick Micke tillbaka till jobbet och jag tog en promenad i området:



Bra parkering, han har alltså ställt sig upp på trottoaren och blockerar allt förutom ca 2 dm av gatan. Inte konstigt att man aldrig ser barnvagnar eller rullstolar i den här stan...

Ikväll ska vi ta en aw, det är fredag!! Inte för att jag har jobbat hårt denna vecka, men imorn behöver inte Micke gå upp kl 07, bara det är ju en grej o fira!
Imorn ska vi fira alla hjärtans dag lite tidigare på mitt absoluta favoritställe här i Moskva. Mer om det då...