linaportnoff

Japp, det regnade även här på midsommarafton. Jag var lite osäker på om det planerade midsommarfirandet skulle bli av men när vi äntligen kom fram till stranden hade svenskarna tagit skydd under några palmer och som på beställning avtog regnet och vi började klä granen.

Jag hade dagen innan rekat runt på socialamedier och till slut fått ett mail från en svenska som var en av de som anordnade kvällen. Alla hade tagit med dryck och picnic och godsaker. Jag hade inte hunnit packa vår picnic utan hade bett Grace vilket gjorde att jag fick ångra mig lite då barnen fått pasta i tomatsås (perfekt för deras outfits). Jag själv hade fått goi coun (rispappersrullar med fyllning) och stark härlig jordnötssås till så jag var supernöjd.

 

Barnen var i himlen över att få leka med så mycket svenska barn. Jag fick slita dem från firandet vid 21 då båda var helt slut. Ett riktigt osmart drag var att ge Grace ledigt. Jag klarar mig själv med kidsen, tänkte jag och sa att hon kunde stanna hemma. Det enda osmarta med det var att jag var den ENDA som var själv med kidsen samt att Elton vägrade lämna havet, vilket gjorde att jag knappt pratade med en enda vuxen på hela kvällen då jag var tvungen att sitta vid vattnet och vänta på att Elton skulle vilja gå upp...

 

Men för kidsens skull var det fantastiskt.

På lördagen åkte vi tillbaka till playan med våra norska vänner som bor i samma condo som oss. Vi hängde på Tanjong beachclub hela dagen, solade, badade och lekte med kidsen. Jag älskar stranden. Som gammal backpacker skulle jag vilja bo mitt på stranden. Det finns inget bättre än att hänga på playan, se solen gå ner, det blir mörkt och man har sand mellan tårna på vägen hem. Älskart. Absolut älskart.

 

Micke landade på söndagen mitt på dagen och då körde vi poolhäng hela dagen och även hela måndagen. På sön kväll bjöd vi över norrmännen och Micke grillade bläckfisk, kyckling och scampi, vi drack sval pinot noir från Louis Jadot och livet var sådär underbart som det är här nere som oftast. Det är faktiskt fortfarande att jag går omkring och måste liksom påminna mig om att ta in allt runtomkring och njuta. Visst, mina barn slåss, trotsar, gnäller och tjatar, men det blir ändå lättare av att vara här. Vi har närheten till havet, vi går ner till poolen så fort solen inte är så stark och vi har möjlighet att få hjälp med att laga alla måltider, städning, tvätt och sånt som jag vanligtvis känner att jag aldrig får tid till. Nu har jag TID. Och den spenderar jag på mina barn, och det finns INGENTING viktigare en förälder kan ge sina barn. Ingenting.

 

Nu till något mindre roligt. Igår var vi på väg till en middag på ön (ön, Sentosa där vi bor). Det finns ett gäng restauranger som ligger nerer i hamnen dit vi går när vi inte orkar laga mat (söndagar oftast då Grace är ledig). Nu var det public holiday och Grace var ledig två dagar vilket gjorde att vi kände för att äta middag ute. Vi börjar gå och plötsligt ramlar Linnea och hinner inte ta emot sig utan slår upp ett stort sår på kinden och herregud jag har aldrig sett så mycket blod någonsin. Hela hennes vita klänning helt nersolkad, blodet i princip sprutar, fruktansvärt läskigt och vi inser snabbt att hon måste sy. Micke bär henne hem, vi försöker plåstra och jag ringer en taxi. Elton är på sitt jobbigaste humör och vi inser att det är bäst att jag stannar hemma med honom. Efter 6h på två olika sjukhus fick hon till slut tid för nersövning och en plastikkirurg sydde ihop såret jättefint.Dubbla stygn som skall tas nästa vecka. 

Notan? 25.000kr. Som tur är skaffade vi den bästa försäkringen någonsin innan vi skrev på kontraktet.

Så nu är det 2v utan bad och utan solljus. Kul? Nja, jag tycker mest synd om henne att hon inte får simma nu när hon är så himla duktig i vattnet. Simlektionerna har verkligen gett resultat och jag är så stolt över henne!

Nu kommer massa bilder från midsommar, dagen efter, poolhäng, middag på balkong och en nysydd Linnea.

 

Två familjer i en Uber.

Midsommar 2017
Japp, Elton badade i sina finkläder efter 10 minuter på festen...

Väntar på bussen till playan utanför W hotel

Mitt frågetecken är pga att jag inte vet. Hur firar man midsommar utomlands? Jag var i Thailand något år då vi gjorde en midsommarstång av bananblad och en palm. Men hur gör man med resten? I 31 graders värme, fukt, så orkar man knappt göra någonting. Jag köpte iaf en burk sill på Ikea när jag var där förra veckan. Och så fick jag med en midsommarstång i miniformat av min syster från Sverige. Det får räcka. Jag har skrivit ut på svenskar i singapore- facebookgruppen, men de verkar ha styrt något firande den 1a juli. Jag vill fira imorgon. Och kidsen är taggade iochmed att jag pratat om midsommarafton, men vi får helt enkelt göra ett alternativt, eget firande.

 

Våra saker har kommit från Sverige. Såå skönt att ha alla sina köksprylar på plats, tallrikar, glas och riktiga vinglas. Min kaffebryggare. Som tur är smugglade jag med två paket kaffe från Sverige och kaffefilter för det har jag inte hittat här. Så om någon vänlig själ är sugen på att skicka Zoegas gula kaffe och kanske en chokladkaka eller en kaviartub så är detta vår adress:

 

The Coast, unit: 03-31

276 Ocean Drive

098449 Sentosa

Singapore

 

Ön är inte så stor och det går shuttlebussar överallt när man behöver åka någonstans men det är lite meckigt iochmed att man ska timea in dem och så, så igår när våra saker var på plats tog jag min älskade cykel och cyklade in till stan. Eller till Vivo city, som är typ en mall större än mall of Scandinavia och där ALLT finns. Det är hit vi åker och handlar, äter middag om vi vill lämna ön, härifrån går tunnelbana över hela stan etc. Jag cyklade kl 1230. Det var en varm men otroligt vacker cykeltur. Denna ön är liksom bara djungel och regnskog. MEn vägarna är ordentligt fixade och cykelbana fanns nästan hela vägen. Det tog 17 minuter och då dröp jag av svett.

 

Igår kväll var vi på en playdate hos en australiensisk kvinna med två barn i Linnea och Eltons ålder. Det var drömmen för kidsen. Hur mycket leksaker som helst och barnen lekte jättebra. Nästan hela tiden...

Det har varit mulet några dagar nu vilket är skönt för då är det så mycket enklare att göra grejer med barnen. Däremot smet jag ut efter playdaten igår och mötte upp Jovann Walker. En underbar kvinna som typ ÄR Mrs Sentosa. Hon känner allt och alla och har stenkoll på hur allt funkar. Hon hämtade upp mig med sin buggy (golfbil) och så drog vi runt. Åt middag på en härlig italiensk restaurang här nere vid hamnen och sen gick vi till W som hade ladies- champagne- night. Free flow champagne. 50 dollar betalar man sen fyller de på ens glas KONSTANT. Tom när vi smet ut på en cig kom dem ut på terassen och fyllde på våra glas. Så jag är lite mosig idag. Dock är det så fantastiskt lyxigt att ha en stor pool att svalka av sig i såna här dagar. Några timmar vid poolen så kidsen fick leka av sig sen har vi ätit en fantastisk lunch som Grace lagade och nu fick det bli en timme med ipaden så jag kan blogga och blunda 15 minuter. Ni som har små kids vet att det är OMÖJLIGT att få en sekund för sig själv om man inte mutar/ger/underhåller dem med något. Iaf mina kids...

 

Nu ska vi strax dra iväg till VIVO och klippa kidsen och sen blir det skräpmat till middag....

Älska sommarlov

Ja, det är konstigt att ens skriva den meningen men nu gör vi det. Det har sina fördelar men såklart även sina nackdelar. Den största nackdelen är framkomligheten till ön. Det är inte så jobbigt om alla bussar timear varandra, vädret är ok och om man har en bok med sig. Och ett paraply. Har man inte det samt är lite lätt stressad kan det gå åt helvete. Som igår. Vi har bokat ett besök på barnens nya förskola som ligger på ön. Inte långt ifrån oss men inte gångavstånd med två små barn. Så vi måste ta en buss för att byta och ta en ny buss som sedan stannar mitt utanför förskolan. Morgonen börjar med att vi försover oss, vilket vi gjort en enda gång på 5 år tidigare. Micke superstressad till ett jobbmöte och jag skyndar på barnen som inte behövt skynda sig en enda gång på 2 månader tittar konstigt på mig där jag springer omkring halvnaken framför Grace och skriker olika saker på svenska och har som vanligt börjat tio projekt samtidigt. Vi kommer till slut iväg med minimalt med frukost i magarna springer vi och hinner med den första bussen. DÅ kommer ösregnet. Här kan man liksom inte förespå regn. Det kan komma närsomhelst hursomhelst och är alltid av den värsta sorten. Det ÖSER ner. Väl på hållplatsen där vi ska byta till en större buss, ser jag den precis glida ut från hållplatsen. Fan. Nästa går om 30 minuter. Nu öser det ner och blåser samtidigt så jag ser knappt framför mig. Barnen skriker att de fryser (vilket är första gången någonsin), då vi inte har något paraply och de endast har sandaler och sommarklänning/shorts på sig. Det är inte kallt men man ser knappt handen framför sig eftersom det regnar så mycket samt att vi kommer från en buss som har haft acn på högsta nivå. Vad i h-e gör jag nu? Vi kan inte vänta 30 min för då missar vi den tiden vi är välkomna på förskolan samt att vi kommer missa Linneas simlektion som skulle starta efter 2h då jag hoppats att vi skulle vara tillbaka igen. Tar försiktigt upp min telefon i ösregnet och loggar in på uber. En bil ska komma inom 3 minuter. 3 minuter i ösregn är ganska lång tid. Då från ingenstans kommer en man utspringande med ett paraply och pekar på barnen: For the kids. Vilken jävla kung. Och vilket fantastiskt land, hinner jag tänka. Nu vet jag inte om jag har fått paraplyt eller bara låna det och straffen för stöld maler i mitt huvud när vi hoppar in i vår uber som till slut efter många vändor hittar oss. Jag får lämna igen det senare säger jag som i ett mantra i mitt huvud. DYNGsura ramlar vi in 18 minuter sena och gör vår första entré på detta fancy pancy dagiset som barnen ska gå på men som vi alla ÄLSKAR. Lokalerna, pedagogerna, maten, ALLT är fantastiskt med denna förskola och jag är så lycklig att barnen ska få börja här i augusti.

 

Torsdag morgon. 2017-06-15.

Många frågar mig om värmen här nere. Jag ska förklara på vilket sätt det är varmt.

1) Ni vet när man ska baka och det står i receptet: rumsvarmt smör. Man ställer fram smöret ca 2-3h innan det blir mjukt. Här tar det max 2-3 minuter. Efter 5 minuter börjar det rinna och efter 7 minuter har du skirat smör.... Och detta är inget skämt

2) Ni vet den där härliga kalla ansiktskrämen som man smörjer in sig med efter en het dusch? Här är den ljummen och lite rinnig och då använder jag endast märkena vichy och biotherm....

3) De där små svettdropparna på barnens näsor är där mest hela tiden, deras naglar behövs klippas varannan dag och deras hår växer som ogräs.

4) Man fyller ett stort ölglas med is och dryck och på ca 1. 1,5 minut är isen helt smält...

5) Man duschar och det går 2 minuter och det känns som man har duschat igen men nej, det var bara svett som rann längs med ryggen...

 

Ok, riktigt såhär illa kanske det inte är, men det är varmt puh. Dock tycker jag det är underbart. Idag är det molnigt vilket är skönt för då kan man gå till parken med kidsen utan att de dör av värmeslag, vi kan bada i poolen mitt på dagen, vilket annars är omöjligt i hettan, ja livet blir helt enkelt lättare med lite moln. I torsdags började jag känna mig hängig efter vi varit på en middag hos mickes vänner som serverat kranvatten hela middagen så hela fre, lör, sön har jag legat med feber och frossa. Vet dock inte om det var kranvattnet, då alla andra här hemma tydligen också varit sjuka. Vi hade såklart gett Grace ledigt hela helgen och jag var totalt oförmögen att röra mig ur sängen så Micke hade fullt upp på sin lediga helg stackarn;)

 

Barnen är för övrigt tillbaka till sina gnälliga jag igen, puh, jag var lite orolig där ett tag att de försvunnit men nu är allt som vanligt igen och det tjatas om ipads fastän det inte är helg, glass- tjat typ varje dag, allmänt gnälligt och ordet NEJ är tillbaka i full bemärkelse. Älskar småbarnslivet! På lördag ska vi ta igen lite kvalitetstid jag och Micke. Och just det, jag fyller tydligen år idag. Det hade liksom glömts bort lite, då jag legat däckad och Micke roddat kids. Men de sjöng för mig imorse och barnen åt upp min frukost som jag fick på sängen och blåste ut mitt ljus och fick själva presenter fastän det är jag som fyller. Så allt är PRECIS som det brukar!

Vi har bokat semester också (även om det känns som vi bor på lyxhotel precis vid havet) så måste vi ändå kolla in lite öar här runtomkring. Först ut blir den phillipinska ön CEBU. Ser helt galet ut på bilderna. Har även fått massa tips från vänner gällande semestervecka nr 2 (Micke har två v och de ska utnyttjas till max) så vi får se vart vi hamnar!

Nu ska jag äta ett födelsedagsägg och dricka en födelsedagskaffe och njuta av att Grace tog kidsen till parken i 2h. LYX!

Jag kan inte tjata tillräckligt tror jag om hur fantastiskt lycklig jag är som får vara med om detta. Och mycket av det jag är tacksam över är tack vare Grace. (och min man förståss utan honom hade vi suttit på sibyllegatan nu)

Denna fantastiska underbara flicka från Fillippinerna som bor hos oss. Självklart är det konstigt att någon kallar en för máam och Micke för ´sir och gör allt det där tråkiga som vi småbarnsmammor hatar. För jag tror jag talar för alla mammor när jag säger att det är tråkigt med hushållssysslor. Den där växande tvätthögen som ALDRIG tar slut. För barn har sällan samma kläder på sig två dagar i rad. Den där shoppinglistan som måste inhandlas typ varje dag då vi just nu iallafall lagar de flesta måltider hemma. Den där tiden som aldrig räcker till för att leka med sina barn. Leka. LEKA. Hur ofta gör vi det egentligen? Hur ofta har du tid att lägga det där puzzlet som vi köpte för att vi skulle lägga TILLSAMMANS? Eller det där pedagogiska spelet som vi skulle spela IHOP. Eller bara pärlplattorna, vattenfärgerna, pysselböckerna som bara ligger där i en låda. Här blir de faktiskt använda. Här leker jag med barnen. Vi har samma regler som hemma gällande ipad och telefoner. På helgerna får de användas. Och barnen frågar knappt efter dem. För plötsligt har jag TID att leka, att spela, att pussla och att umgås med mina barn. Om någon skulle fråga mig vad som var bäst med denna flytt så är det TIDEN med mina kids.

 

På plats nr 2 är värmen. Trots att det just nu är sjukt varmt och alla klagar på värmen så tycker inte jag att det är jobbigt. Absolut så får jag lite ångest när barnen konstant är klibbiga om huden och håret fastnar av svetten i pannan men jag har fortfarande inte hört de klaga. Och Elton klagade på kylan hemma. Konstant. Det enda "problemet" här är att när det är mitt på dagen så måste man typ vara inomhus i ac. Eller måste och måste men hettan är stark och barnen blir hängiga i värmen. Vi badar såklart massor i poolen men jag är så rädd att de ska bränna sig (Linnea är typ under ytan hela tiden så solhatt går liksom inte). Idag drog Grace med kidsen till ett lekland. Jag har ont i halsen och känner mig uschlig och stannade hemma. Igår var vi på middag hos en norsk kollega till Micke och hela kvällen serverades kranvatten. Det går att dricka här och de flesta gör det men för mig som knappt varit i landet en vecka kändes smaken konstig (rätt mkt klor). Micke märkte ingenting men min mage gjorde imorse...

Vi köper vatten på flaska och kanske kommer vi dricka vattnet i framtiden men jag känner att det får gå några månader först.

I em har en kvinna här i compundet styrt en playdate som först börjar vid poolen och sen när hettan lättnar ska vi gå vidare till någon lekpark som uttänkt nog ligger intill en öppen bar som har happy hour mellan 17-20. Låter som my kind of "after work". Inte för att nån av oss jobbar men ändå...

Igår hade jag mitt sista skype- möte med min handledare. Min uppsats ligger nu för betygssättning (jag är minst godkänd) men jag hoppas på ett högre betyg. Räknade ut att jag säkert lagt 150 timmar på den satans uppsatsen...

Håll tummarna!

 

Welcome to Sentosa!

Japp, det är korrekt, jag välkomnar mig själv. Och det är jag. Välkommen. Jag har nu varit tillsammans med min familj sedan i måndags. Efter en lång resa som märkligt nog inte kändes lång, flög med Thai Airways till Bangkok, vilket tog ca 10h. I och med att det var eftermiddag svensk tid var man inte särskilt trött utan kollade filmer och drack vin typ. Precis när man började slumra till väcktes man till frukost. DÅ kickade tröttheten in. På Bangkoks flygplats hade jag 5h att döda och som tur var hittade jag slumberbeds i loungen vilket gjorde att jag slocknade som ett barn och sov ca 3,5h så när jag vaknade kände jag mig utvilad (nästan). Ytterligare en flygresa på knappt 2h till Singapore från Bangkok landade jag i 31 graders värme.

 

En taxiresa till underbara ön Sentosa, där vi nu bor och äntligen fick jag krama mina barn. Jag tror vi låg i en hög på golvet tills svetten började rinna och våra armar och ben hade klibbat sig fast i varannJ

Mickes föräldrar som varit på ön och hjälpt till var precis på väg till flygplatsen så vi sa hej då och sen åt vi middag som Grace, underbara, fantastiska Grace tillagade! Grace är vår helper, nanny som bor hos oss. Hon har en egen del av lägenheten med eget rum, badrum och en egen entré. Hon är helt magisk och jag vet inte hur mycket jag kan säga det till henne utan att hon tycker jag är pinsam (vilket hon förmodligen redan gör). Självklart är det ovant att ha någon boende hos en, men jag måste erkänna att hittills är det endast positivt. Hon gör allt sånt som jag tycker är tråkigt och jag får sjukt mycket tid över till mina barn. Och hon märks knappt. När man kommer ut ur duschen efter gymet har sängarna bäddats, gardinerna är öppna, de kläder man slängde i tvätten för två dagar sedan ligger vikta och strukna i garderoben, ja det är FÖR lyxigt och jag tror att jag drömmer. Hon lagar fantastisk mat också, och hittills har vi ätit ris, kyckling, fisk, grönsaker och vårrullar varje dag fast i olika former. Passar mig perfekt.

 

Nyper mig typ i armen för att detta är så overkligt. Vi bor på en ö. EN Ö! I tropikerna. Jag vet, det är jättekonstigt fortfarande. Man tror man är på en lång semester som aldrig kommer ta slut. Jag har så himla mycket intryck och blogg- inlägg i huvudet som jag vill skriva ner men för att ni inte ska bli uttråkade tar jag en sak i taget. Just nu är fokus endast att ta igen tid med mina barn. Och jag är så otroligt lycklig att jag har den. Tiden. Hur ofta känner man sig otillräcklig som mamma och det enda man gör är att skynda på dem, eller skälla på dem över något. Just nu har vi tid. I massor. Och jag har aldrig känt mig så tacksam för det tidigare. Jag är en stressad människa som behöver lugn i mitt liv. Och just nu, i detta ögonblick, på denna fantastiska ö som ska vara mitt hem i förhoppningsvis 3 år känner jag det. Lugnet. Vi har inga måsten, ingenting att skynda till. Vi har världens längsta sommarlov framför oss och självklart kommer det komma massa måsten och rutiner och sånt här också men just nu, just just nu, finns det ingenting vi MÅSTE göra. Och jag njuter av det <3

Skriver mer senare, nu ska Linnea ha simträning! (ett superlitet men välkommet måste). Hon har redan kastat puffarna och är mer under vatten än ovanför;)

Puss