linaportnoff

Welcome to Sentosa!

Japp, det är korrekt, jag välkomnar mig själv. Och det är jag. Välkommen. Jag har nu varit tillsammans med min familj sedan i måndags. Efter en lång resa som märkligt nog inte kändes lång, flög med Thai Airways till Bangkok, vilket tog ca 10h. I och med att det var eftermiddag svensk tid var man inte särskilt trött utan kollade filmer och drack vin typ. Precis när man började slumra till väcktes man till frukost. DÅ kickade tröttheten in. På Bangkoks flygplats hade jag 5h att döda och som tur var hittade jag slumberbeds i loungen vilket gjorde att jag slocknade som ett barn och sov ca 3,5h så när jag vaknade kände jag mig utvilad (nästan). Ytterligare en flygresa på knappt 2h till Singapore från Bangkok landade jag i 31 graders värme.

En taxiresa till underbara ön Sentosa, där vi nu bor och äntligen fick jag krama mina barn. Jag tror vi låg i en hög på golvet tills svetten började rinna och våra armar och ben hade klibbat sig fast i varannJ

Mickes föräldrar som varit på ön och hjälpt till var precis på väg till flygplatsen så vi sa hej då och sen åt vi middag som Grace, underbara, fantastiska Grace tillagade! Grace är vår helper, nanny som bor hos oss. Hon har en egen del av lägenheten med eget rum, badrum och en egen entré. Hon är helt magisk och jag vet inte hur mycket jag kan säga det till henne utan att hon tycker jag är pinsam (vilket hon förmodligen redan gör). Självklart är det ovant att ha någon boende hos en, men jag måste erkänna att hittills är det endast positivt. Hon gör allt sånt som jag tycker är tråkigt och jag får sjukt mycket tid över till mina barn. Och hon märks knappt. När man kommer ut ur duschen efter gymet har sängarna bäddats, gardinerna är öppna, de kläder man slängde i tvätten för två dagar sedan ligger vikta och strukna i garderoben, ja det är FÖR lyxigt och jag tror att jag drömmer. Hon lagar fantastisk mat också, och hittills har vi ätit ris, kyckling, fisk, grönsaker och vårrullar varje dag fast i olika former. Passar mig perfekt.

Nyper mig typ i armen för att detta är så overkligt. Vi bor på en ö. EN Ö! I tropikerna. Jag vet, det är jättekonstigt fortfarande. Man tror man är på en lång semester som aldrig kommer ta slut. Jag har så himla mycket intryck och blogg- inlägg i huvudet som jag vill skriva ner men för att ni inte ska bli uttråkade tar jag en sak i taget. Just nu är fokus endast att ta igen tid med mina barn. Och jag är så otroligt lycklig att jag har den. Tiden. Hur ofta känner man sig otillräcklig som mamma och det enda man gör är att skynda på dem, eller skälla på dem över något. Just nu har vi tid. I massor. Och jag har aldrig känt mig så tacksam för det tidigare. Jag är en stressad människa som behöver lugn i mitt liv. Och just nu, i detta ögonblick, på denna fantastiska ö som ska vara mitt hem i förhoppningsvis 3 år känner jag det. Lugnet. Vi har inga måsten, ingenting att skynda till. Vi har världens längsta sommarlov framför oss och självklart kommer det komma massa måsten och rutiner och sånt här också men just nu, just just nu, finns det ingenting vi MÅSTE göra. Och jag njuter av det <3

Skriver mer senare, nu ska Linnea ha simträning! (ett superlitet men välkommet måste). Hon har redan kastat puffarna och är mer under vatten än ovanför;)

Puss