linaportnoff

Här i Singapore firar man otroligt mycket olika holidays. Nu senast Deepavali som är en hinduisk tradition då man firar ljuset. Fantastiskt vackert och spirituellt. Barnen fick klä sig i olika utstyrslar ( Tack Nadja och Varaporn) och det bjöds på godsaker på förskolan. Det har även varit mid term celebrations och mud cake celebrations. Många röda dagar i almanackan plus ett höstlov. Släng på ett kalas för en 5- åring  på det och oktober blev en hysterisk månad hahah.

Det är tur att jag gick ner på att plugga 50 % för bara aktiviteterna på skolan tar upp en hel del tid samt att svenska skolan inte var stängd på höstlovet. Imorgon är det UN- day, FN dagen och vi ska klä oss i Sverige tröjor och berätta om Pippi Långstrump på skolan.

Mys

ps. ni som tycker jag vanligtvis går bananas när det gäller kalas. OMG. Ni hade velat vara här i lördags....

 

Ingen kan väl ha missat detta nätverksöversvämmande fenomen? Alla skrämmande, tragiska historier som får komma upp till ytan. Äntligen. Trots att det är fruktansvärt att dessa historier som verkar finnas hos varenda en av mina vänner kommer upp till ytan så känner jag ändå en gemenskap, en lättnad. Äntligen. Äntligen får folk lätta sina hjärtan, vissa av oss kanske aldrig har berättat sin historia för någon. Men varför ska vi tystas? Nej, Det räcker nu. Och jag skiter fullständigt i om det är kända män som nu får lida för vad de gjort- häng ut de jävlarna! Låt deras vänner och familj få veta vilka svin de är eller har varit mot kvinnor. Jag känner en gemenskap med alla de som är utsatta, vissa mer än andra förståss. Min första tanke när jag såg att inlägget skulle delas om man varit med om liknande, var först: Nej, men jag kan inte skriva #metoo, jag har ju aldrig blivit sexuellt trackasserad. Så börjar man tänka efter. När jag var 7 år och vi badade vid Drevviken i Haninge och en man går fram till våra kläder, och frågar om han får köpa våra använda trosor. Eller äckel pedofilen som smög omkring bland förskolor i S och blottade sig. Eller han som satt och tog på sitt skrev på pendeltåget mot stan. Eller han som tryckte sig lite för hårt mot ens rygg när man var i Torvalla- badet och väntade på sin tur att åka nerför vattenrutschbanan. Eller alla de gånger man stått i en bar eller på en fullpackad tunnelbana och det varit trångt och man känt både en och två händer under kjolen/klänningen. Eller den gången då jag var 14 år och fick en praktikplats på Vega- baren i Haninge och ägaren tafsade på en under kjolen och jag slutade efter 3 dagar. Eller han som tvingade in mig i badrummet på en fest, jag var 15 och tryckte in sin spetsiga, hårda tunga i min mun, han smakade shock- tuggummi och låste dörren och jag var livrädd men lyckades till slut ta mig ut. Jag berättade aldrig det för någon.

 

Rätt sjukt ändå att man glömt eller förträngt alla dessa företeelser. Tänkt att det ändå inte är nån som bryr sig om mig, varför ska jag berätta. Tänkt att det spelar väl ingen roll, det är ju hur en ung tjej/kvinnas vardag ser ut, vardagsmat liksom. Nej. Det räcker nu. Jag har en son och en dotter. Jag ska göra allt i min makt för att uppfostra Elton att bli exakt som hans pappa. Respektera kvinnor och säga ifrån om han ser något som inte är ok. Jag ska uppfostra honom att rycka in och aldrig nonchalera om han ser någon fara illa, eller bara anar att något inte stämmer. Jag ska uppfostra honom att behandla kvinnor som de vill bli behandlade- med kärlek och respekt! Och Linnea. När jag tittar på henne ibland så får jag en klump i magen. Jag vill skydda henne mot allt. Jag vill inte ens att hon ska veta vad trackasserier är. Jag vill framförallt inte att hon ska vara tyst. Jag hoppas att hon ska förstå att vi alltid kommer stötta henne, hur jobbigt det än är för henne att berätta något. Trygghet. Smaka på ordet. Trygghet.

 

Jag fick mig en tankeställare iochmed #metoo hysterin. Och det är att det räcker nu. Vi ska inte vara tysta. Nu jävlar ska alla sanningar upp och ut och vi ska stolta lätta våra hjärtan. Jag inser även att jag är lyckligt lottad, skonad för att inte ha varit med om något värre. Till alla mina systrar. One love<3

 

Om någon hade sagt till mig att mitt liv skulle sett ut såhär för ett år sedan hade jag aldrig trott dem. Jag har alltid velat bo i andra länder och både i Barcelona och Moskva minns jag att jag nästan aldrig längtade hem. Nu känner jag likadant. Allt finns kvar där hemma, tänker jag och visst, jag missar en del, såsom mina syskons barns uppväxt, mina vänners barns uppväxt och en hel del fester, födelsedagar och dylikt. Men det gör ingenting, just nu iallafall. Jag trodde aldrig att så här många skulle komma och hälsa på faktiskt. Vi har besök varje månad nästan och det blir aldrig tråkigt. Lägg till alla nyfunna vänner här på ön och det okonstlade sättet vi umgås på. Bara igår, söndag hade vi tre olika middagsinbjudningar till vänner på ön. Kändes nästan konstigt att behöva tacka nej till två av dem. På fredag är jag bjuden på vad jag tror kommer bli en superrolig kväll. Det är en show med mycket sång, dans, naket, lite burlesque/ Moulin Rouge liknande följt av middag med privat kock. Dessvärre krockar det med en fest på Mickes jobb så vi delar upp oss.

 

Bland det absolut bästa jag vet är att resa. Jag älskar det. Och på bara 4 månader har jag varit i 4 olika länder. Helt sjukt egentligen.

 

I helgen drog jag och Micke till Kuala Lumpur, checkade in på superlyxigt hotel och spenderade 48 barnfria timmar. En sån lyx! Vi njöt av varje sekund, läste böcker, vilade, gick på stan och shoppade, fick pedikyr och massage och hann tom träna och spaa. Vi älskar spa. Trots att det är 32 grader utomhus njuter vi av att basta och bada varm bubbelpool- såå nice. Vi hann äta sjukt mkt god mat också. Jag älskar Malaysisk mat. Och det är så otroligt mycket billigare i KL än i Singapore. Vi sa båda två att vi måste göra det igen snart.

 

 

Kidsen har en vecka ledigt från skolan just nu. Det är mycket fighter, mutor, bråk och hot men också väldigt mysigt. Vi kan ta det lugnt på morgonen och slipper stressa. Idag var vi på IKEA och det funkade faktiskt bra med lekrummet en timme så jag o Grace hann köpa massa grejer till Linneas kalas osv. Taxi dit och hem landade på totalt 20 dollar så det blev en bra dag helt enkelt.

 

Nu håller de på att mörda varann efter 10 minuters lek i samma rum så got to go!